Ändringarna i våldtäktslagstiftningen har haft effekt och polisen registrerar nu fler typer av händelser som misstänkta våldtäkter mot barn. Det finns också tydliga skillnader mellan äldre och yngre barn när det gäller i vilka situationer de utsätts för sexualbrott – och av vem. Det visar en ny rapport från Brotsförebyggande rådet, Brå.
Sedan mitten av 1990-talet har antalet fall som polisen registrerat som misstänkta fullbordade våldtäkter mot barn ökat markant. Brå:s undersökning visar att en orsak är att den nya lagen inte ställer några krav på att våld, hot eller tvång utövats mot barnet för att gärningen ska bedömas som våldtäkt. I princip ska därför alla samlag och liknande sexuella handlingar med barn under 15 år bedömas som våldtäkt mot barn.
De flesta polisanmälningarna gäller utsatta flickor men det finns även pojkar, speciellt bland de yngre barnen. Flickor utgör omkring 77 procent bland anmälningarna av de utsatta barnen under 11 år, en siffra som ökar till 96 procent bland 12–14-åringarna och 98 procent bland offren i åldrarna 15–17 år.
En majoritet av brotten sker inomhus men det finns tydliga skillnader mellan äldre och yngre barn när det gäller i vilka situationer de utsätts för brott – och av vem. Sexualbrott mot yngre barn sker oftast i hemmet medan barn som kommit upp i tonåren oftare utsätts för brott utanför hemmet, till exempel i samband med fester.
Bland de minsta barnen (0-11 år) är förövaren i de flesta fall någon inom den närmaste familjen. Bland de äldre offren (15-17 år) handlar sex av tio anmälningar om jämnåriga förövare som ofta kommer från bekantskapskretsen, som vänner eller pojkvänner. Även barn i åldern 12-14 år utsätts till stor del av vänner och övriga bekanta.