Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Mänskliga rättigheter i Sverige engagerade

Förre advokaten och diskrimineringsombudsmannen, jur. dr h. c. Peter Nobel firades med seminarium om Sverige och de mänskliga rättigheterna.

I december fyllde Sveriges och världens förste diskrimineringsombudsman, den förre advokaten Peter Nobel 80 år. I fredags den 20 januari firades Nobel av Uppsala universitet och Advokatfirman Lindahl i efterskott med ett seminarium på temat Sverige och de mänskliga rättigheterna. Seminariet samlade en stor publik och en mycket namnkunnig panel. Det inleddes av Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, som konstaterade att Sverige på många sätt är ett föredöme på området mänskliga rättigheter.

– Men även solen har sina fläckar, sa hon, och ägnade sedan huvuddelen av sitt anförande åt att peka på sådana fläckar och problem.

Hon tog upp att Sverige, liksom många västerländska demokratier, naggat skyddet för fri- och rättigheterna i kanten på många punkter efter terrordåden i USA den elfte september 2001, inte minst genom preventiva tvångsmedel och datalagring. Sverige får också internationell kritik för brister i behandlingen av flyktingar och för villkoren för häktade personer.

Anne Rambergs inlägg följdes av förre hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt som gjorde en exposé av hur de mänskliga rättigheterna tagits emot i rättssystemet. Han konstaterade att det funnits och finns en kluvenhet till det internationella systemet för mänskliga rättigheter, där domstolarna många gånger tvekat inför att tillämpa internationella konventioner.

– Rättstillämpningen i Sverige har präglats av en rättspositivistisk anda. Domare vill inte – och ska inte – syssla med privata åsikter och moraluppfattningar, så Johan Hirschfeldt, som samtidigt påpekade att det inte alls är privat tyckande att tolka lagen i ljuset av centrala MR-konventioner.

Sammantaget beskrev Johan Hirschfeldt Sveriges anammande av de mänskliga rättigheterna som korrekt, lagom och minimalistiskt.

Sist ut av inledningstalarna var Elisabeth Abiri, fil. dr och tidigare ordförande för Delegationen för mänskliga rättigheter. Hon konstaterade att Sverige präglas av något slags medieskugga när det gäller mänskliga rättigheter. Det finns, hävdade Abiri, en stor okunskap om vad mänskliga rättigheter innebär bland de beslutsfattare och myndigheter som i praktiken är ansvariga för att skydda medborgarnas rättigheter. Trots det, och något förvånande, upprätthålls de mänskliga rättigheterna i mångt och mycket på ett bra sätt i Sverige, enligt Elisabeth Abiri.

Abiri presenterade de förslag som Delegationen för mänskliga rättigheter lagt fram, i form av bland annat att de mänskliga rättigheternas position i förhållande till svensk lag tydliggörs, tydligare styrning, utbildning av myndighetspersoner och inrättandet av en kommission för mänskliga rättigheter under riksdagen. Hon betonade också att man inte kan plocka ut ett förslag som viktigare än de andra.

– Det är helheten av förslagen som skapar skyddet för mänskliga rättigheter, sa Elisabeth Abiri, som avslutade med att konstatera att det nu är dags att Sverige tar de mänskliga rättigheterna på allvar.

Inledningsanförandena följdes av kommentarer av professorn i konstitutionell rätt Thomas Bull, kanslirådet Anna Karin Lindblom, universitetslektorn Carl Gustav Spangenberg, generalsekreteraren i Svenska FN-förbundet Linda Nordin Thorslund och professorn i folkrätt Inger Österdahl samt synpunkter och frågor från auditoriet.

Seminariet filmades och kan ses på Uppsala universitets webbplats.