Den nuvarande beräkningsmodellen för ersättning till rättsliga biträden bör överges och kopplingen till advokaternas kostnader tas bort. Samtidigt bör ersättningen till rättsliga biträden ligga kvar på dagens nivå. Det föreslår Statskontoret, som på regeringens uppdrag utrett beräkningsmodellen för den så kallade timkostnadsnormen, som styr ersättningen till advokater och jurister med offentligt ersatta uppdrag.
Idag fastställer regeringen årligen timkostnadsnormens nivå, med stöd av ett underlag som Domstolsverket räknar fram utifrån en beräkningsmodell. Enligt Statskontoret bör man alltså lämna denna modell. Den nuvarande timkostnadsnormen utgår från en uppräkning av de allmänna advokatbyråernas genomsnittliga kostnader år 1998, en modell som enligt Statskontoret inte speglar situationen eller kostnaderna för dagens rättsliga biträden.
Timkostnadsnormen bör enligt förslaget inte heller längre knytas till biträdenas kostnader, eftersom det varit alt för svårt att beräkna dessa på ett tillförlitligt sätt. Statskontoret anser också att en koppling till de rättsliga biträdenas kostnader riskerar att bli kostnadsdrivande.
Statskontorets slutsats blir att det saknas starka skäl för att nivån på timkostnadsnormen ska justeras, och att dagens nivå generellt sett ger stabila ekonomiska förutsättningar för de rättsliga biträdenas verksamhet. Statskontoret föreslår därför en modell för beräkning av timkostnadsnormen som utgår från nivån på dagens ekonomiska ersättning, dvs. 1 205 kronor per timme (exklusive moms) för rättsliga biträden som är godkända för F- skattesedel och 917 kronor för rättsliga biträden som inte är godkända för F- skattesedel.
Statskontoret anser också att det sätt på vilket normen årligen justeras för att kompensera de rättsliga biträdena för ökade arbetskraftskostnader bör ändras. Omräkning bör även fortsättningsvis göras uppdelat på arbetskraftskostnader, lokaler och övriga kostnader. I den nuvarande timkostnadsnormen används vissa tjänstekategorier inom domstolsväsendet som bas för den årliga omräkningen av arbetskraftskostnader. Statskontorets förslag innebär att löneutvecklingen för tjänstemän inom den konkurrensutsatta tillverkningsindustrin istället bör användas som bas för uppräkning av den del av timkostnadsnormen som speglar kostnader för lön och sociala avgifter. Dessutom vill man införa ett produktivitetsavdrag, som justerar för ökad produktivitet på grund av teknisk utveckling.