Justitiekanslern kritiserar en åklagarmyndighet för att en förundersökning om sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt tvång och sexuellt ofredande tog flera år, trots att målsäganden var under 18 år. Tidsfristen för förundersökningen överskreds med mer än två år.
Anmälan om brott kom till polisen den 17 juni 2008 och förundersökning inleddes. Den då 18-årige misstänkte delgavs misstanke den 18 augusti, men åklagaren lade ned förundersökningen den 17 september. Efter överklagande och överprövning av åklagarens beslut togs ärendet upp igen den 24 november 2008. Den misstänkte delgavs på nytt misstanke om brott den 8 december 2009 och slutdelgavs förundersökningen den 16 september 2010.
Åtal för brott under 2007 och 2008 väcktes den 15 juli 2011. Tingsrätten höll huvudförhandling den 7 december 2011 och dömde den tilltalade för gärningarna till villkorlig dom den 14 december 2011.
Den tilltalade överklagade till hovrätten, som höll huvudförhandling den 24 maj 2012 och fastställde tingsrättens dom i sin dom den 7 juni 2012. Hovrättens dom vann laga kraft i juli 2012 – mer än fyra år efter att den första förundersökningen började.
Målsäganden var 15 år när förundersökningen inleddes. JK konstaterar att det finns ett lagkrav på att förundersökningen ska bedrivas särskilt skyndsamt, om målsäganden är under 18 år och det handlar om ett allvarligt brott riktat mot målsägandens liv, hälsa eller frid (förundersökningskungörelsen 2 a §). Förundersökningen ska då vara avslutad, och beslut ska ha fattats i åtalsfrågan, senast inom tre månader från den tid då det finns en skäligen misstänkt för brottet.
En tremånadersfrist måste, sedan den nedlagda förundersökningen hade återupptagits, ha börjat löpa i november 2008. Trots det tog det mer än ett år innan den misstänkte hördes på nytt, ytterligare nio månader innan den misstänkte slutdelgavs och därefter ytterligare tio månader innan åtal väcktes. På grund av att förundersökningen inte avslutades inom föreskrivna tiden hann den misstänkte också fylla 21 år innan åtal väcktes, så att reglerna i lagen om unga lagöverträdare som kräver skyndsam handläggning inte blev tillämpliga.
JK kommer i sitt beslut fram till att den misstänktes rätt till rättegång i skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har åsidosatts, framför allt genom att utredningen låg stilla under tio månader från slutdelgivningen till beslutet om åtal. JK beviljar honom skadestånd med 10 000 kronor, trots att han hade fått påföljdslindring genom att den villkorliga domen inte förenades med böter.
JK:s beslut den 23 oktober 2013 (dnr 2367-13-40)