En fransk advokats rätt till yttrandefrihet kränktes, när han dömdes för medhjälp till förtal av en domare i tidningen Le Monde. Det slår Europadomstolen fast i en dom meddelad i stor sammansättning den 23 april.

Advokaten Morice är ombud för änkan till den franske domaren Bernard Borrel, som hittades död under oklara omständigheter i Djibouti 1995. Efter ett överklagande från advokat Morice och hans kollega skilde appellationsdomstolen i Paris år 2000 de två undersökningsdomare (M och LL), som ursprungligen hade förordnats, från Borrelfallet och överförde det till en ny undersökningsdomare. Den nye undersökningsdomaren skrev en rapport där han noterade brister i de två undersökningsdomarnas utredning. Bland annat hade den ena av dem tagit emot ett informellt, handskrivet kort från Djiboutis chefsåklagare, där Borrels änka (som också är domare) och hennes advokater anklagades för att försöka manipulera utredningen.

Tidningen Le Monde publicerade utdrag ur en skrivelse från advokaterna till Frankrikes justitieminister, där de klagade över de brister som den nye undersökningsdomaren hade påvisat och kallade de ursprungliga undersökningsdomarnas uppträdande ”helt stridande mot principerna om opartiskhet och hederlighet”. Advokat Morice gjorde också kritiska uttalanden i en artikel i tidningen. Artikeln tog dessutom upp ett pågående disciplinärende mot domaren M, om handlingar som hade försvunnit ur akten i det uppmärksammade ”scientologimålet”. Även i det målet var advokat Morice ombud, och hade utverkat dels att domaren M skildes från det målet, dels att franska staten dömdes för grov försumlighet i det att akten försvann från domaren M:s kontor.

Undersökningsdomarna M och LL anmälde Le Mondes utgivare, journalisten som hade skrivit artikeln och advokat Morice för offentligt förtal av statstjänsteman. Appellationsdomstolen i Rouen fann Morice skyldig till medhjälp till förtal. Kassationsdomstolen avslog advokat Morices överklagande och uttalade särskilt att yttrandefrihetens gränser hade överträtts genom kritiken mot undersökningsdomarna. I kassationsdomstolen ingick domaren JM. Advokat Morice framförde klagomål mot det, eftersom domaren JM vid ett domarmöte hade uttryckt sitt stöd för domaren M i fråga om disciplinförfarandet som gällde scientologimålet.

Europadomstolen fann att domen mot advokat Morice innebar en oproportionerlig inskränkning i hans rätt till yttrandefrihet enligt artikel 10 i Europakonventionen. Frågan handlade om advokatens yttrandefrihet utanför rättssalen, och inte till en klients försvar.

Enligt domstolen måste en advokat ha rätt att yttra sig i en debatt av allmänt intresse, i det här fallet om hur rättssystemet fungerade i ett uppmärksammat mål, och att allmänheten har ett legitimt intresse av information om straffprocessen. Advokater har en central roll i rättssystemet och måste kunna peka på problem i systemet, vilket de har goda möjligheter att observera, skriver domstolen, som också pekar på att en sådan debatt förtjänar högre grad av skydd för yttrandefriheten, och att staten har en särskilt begränsad skönsmässig marginal i sådana fall. Uttalandena var visserligen häftiga, men var grundade på tillräckliga fakta.

Europadomstolen fann också att advokat Morices rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 hade kränkts, eftersom han kunde anses ha objektiva skäl att ifrågasätta kassationsdomstolens objektivitet när domaren JM ingick i den.

Två av Europadomstolens domare lämnade särskilda yttranden.

Den litauiske domaren Egidijus Kūris vänder sig i sitt yttrande principiellt mot domstolens formulering i domen om att advokater har en central ställning i rättssystemet som förmedlare mellan domstol och allmänhet. Han understryker att advokater alltid representerar en part och därför per definition inte kan ha en central ställning, och inte heller är en förmedlare mellan domstol och allmänhet, i motsats till exempelvis presstalesmän eller journalister.

Europadomstolens dom (stor sammansättning) i målet Morice mot Frankrike den 23 april 2015 (ansökan nr 29369/10) (franska) (engelska)