En italiensk advokat skrev i september 2001 till Högsta rättsrådet i landet och klagade över hur en domare hade agerat i tingsrätten. Därefter skickade han en skrivelse med samma innehåll som i brevet till flera domare. I skrivelsen, där domarens namn inte angavs, beskrev advokaten upp på vilket sätt han ansåg att domarens agerande hade varit oacceptabelt. Domaren ska, enligt advokaten, bland annat ”uppsåtligen ha begått misstag genom illvilja och grov vårdslöshet eller på grund av bristande engagemang”.
Domaren anmälde advokaten för förtal och förolämpning. I februari 2005 dömde Genuas tingsrätt advokaten till fyra månaders fängelse för förtal och förolämpning. Domstolen ansåg att advokaten hade gått får långt när han hävdat att domaren ”uppsåtligen” hade begått misstag och att detta var en grov förolämpning.
Advokaten överklagade tingsrättens dom till Genuas hovrätt, som i en dom från mars 2007 fastslog att ”i avsaknad av brottsanmälen kunde inte åtal väckas för förolämpning”. Det fängelsestraff som advokaten dömts till i tingsrätten ersattes därför med böter på 400 euro. Advokaten förpliktigades även att ersätta domaren med 15 000 euro för den ideella skada domaren lidit.
I november 2008 avvisade den italienska kassationsdomstolen advokatens överklagande.
Advokaten vände sig då till Europadomstolen, där han åberopade artikel 10 om yttrandefrihet i Europakonventionen. Den 30 juni meddelande Europadomstolen att det var berättigat att döma advokaten för förtal och att domen inte innebar en kränkning av advokatens yttrandefrihet. Domstolen konstaterade att advokaten inte hade försökt att säkerställa om anklagelserna, som spridits i skriften, om att domaren hade agerat felaktigt var sanna. Europadomstolen fann att domen mot advokaten rimligen kunde betraktas som ”nödvändig i ett demokratiskt samhälle” för att skydda andra människors rykte och för att bibehålla domarkårens auktoritet och opartiskhet.