I september förra året tillsatte Svea hovrätt en projektgrupp för att se över hur hovrättens handläggning av stora, komplicerade brottmål kan bli effektivare. Bakgrunden var att hovrätten det senaste året hade haft tre stora brottmålsprocesser– kokainmålet, Södertäljemålet och Rwandamålet – där huvudförhandlingen hade pågått i nästan ett år.

För att arbetet med stora brottmål ska bli effektivare föreslår projektgruppen bland annat att brottmålen ska behandlas mer som tvistemål. I tvistemål förutsätts rätten ha ett sammanträde, ett så kallat planeringsmöte, för att reda ut parternas positioner. Om även de stora brottmålen behandlas så, vilket lagen egentligen säger, vet både parterna och rätten hur den tilltalade ställer sig till åklagarens påståenden. Och åklagaren behöver inte ta upp obehövlig bevisning under rättegången.

–I ett brottmål förutsätter åklagaren ofta att den tilltalade inte går med på något och åberopar därför bevisning för säkerhets skull. Men får åklagaren klart för sig att den tilltalade accepterar ett påstående – att han eller hon till exempel har varit på en viss plats, eller varit styrelseledamot i ett visst företag – behöver åklagaren inte tynga rättegången och åberopa bevisning för det, säger hovrättsrådet Niklas Wågnert som ledde projektgruppen.

I projektgruppen ingick, förutom Niklas Wågnert, ytterligare fem hovrättsråd, två advokater utsedda av Advokatsamfundet och tre åklagare som företrädde Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten. Hur handläggningen av stora komplicerade brottmål sköts i tingsrätten påverkar rättegången i hovrätten. Därför knöts även tre tingsrättdomare till projektgruppen.

Ett syfte med förslaget att koncentrera rättegångarna och bevisningen till det parterna är oense om är att ge rätten ett bättre underlag för att döma rätt. Ett annat syfte med förslaget är att korta handläggningstiderna och därmed även häktningstiderna.

–Att sitta häktad länge är fruktansvärt påfrestande. Det är även en påfrestning att vara på fri fot under åratal utan att veta hur det ska gå. Att ett brottsoffer inte får klarhet i vad som har hänt är inte heller bra. För alla inblandade är det bästa om rätten kommer fram till ett avgörande så snabbt som möjligt, säger Catarina Barketorp, lagman vid Uppsala tingsrätt.

Projektgruppen anser även att handläggningen av stora brottmål skulle tjäna på om rättens ordförande tog en mer aktiv roll i rättssalen. Ett annat förslag är att åtal ska delas upp i flera rättegångar oftare än vad som sker i dag.

Läs mer i nästa nummer av tidskriften Advokaten.