Advokatsamfundet är starkt kritiskt till förslaget om att införa en taxa i brottmål där åtal inte har väckts, så kallade förordnandemål.
I sitt remissvar över promemorian Förslag till föreskrifter om taxa i förordnandemål samt vissa ändringar i Domstolsverkets övriga föreskrifter om taxor fastslår Advokatsamfundet bland annat att en sådan taxa riskerar att leda till ”att den enskildes rätt till en rättvis och oberoende process under förundersökningen åsidosätts”. Förslaget kan, enligt remissvaret, inte heller ”anses stå i proportion till de föreskrifter och etiska regler som reglerar advokatverksamheten”.
Bakgrunden till förslaget är att antalet så kallade förordnandemål ökat kraftigt, med ökade kostnader som följd. Även den genomsnittliga ersättningen till biträdena har ökat i denna typ av mål, enligt Domstolsverket. Domstolsverket har inga tydliga svar på varför antalet mål och kostnaderna ökat, men utgår ifrån att en domstolarnas bristfälliga insyn i förordnandemålen är en viktig orsak. Förordnandemål är mål där en försvarare eller ett målsägandebiträde förordnats, men där inget åtal sedan väckts.
I den remitterade promemorian föreslår Domstolsverket att rättsliga biträdens arbete i förordnandemål som huvudregel ska ersättas genom taxa, alltså med hjälp av fastställda schablonbelopp beräknade utifrån den tid som förhören pågått. Detta skulle också, enligt Domstolsverket, underlätta för de rättsliga biträdena att hantera och begränsa sitt arbete till en rimlig nivå.
Resonemanget har dock stora brister, enligt Advokatsamfundet, som menar att den enskildes rättssäkerhet kräver att biträden kan vara aktiva såväl under förundersökningen som vid huvudförhandlingen. Advokaternas granskningar av bevisning kan också bidra till att mål skrivs av eller komprimeras då det kommit fram viktiga tvivel avseende misstanken.
Med taxeförslaget minskar advokaternas möjligheter till denna viktiga aktivitet. ”En advokat som riskerar att inte få ersättning för utfört arbete kan inte lägga ner den tid som krävs för att på ett fullgott sätt tillvarata klientens intresse. Den enskilde förlorar därmed den grundläggande rättigheten som ska vara garanterad i en väl fungerande rättsstat. I förlängningen kan detta även innebära onödiga kostnader för rättsväsendet avseende ogrundade åtal då försvaret inte haft möjlighet att under förundersökningen påvisa bristerna i utredningen” skriver samfundet.
Även målsägandebiträdet spelar en viktig roll i förundersökningen, påpekar Advokatsamfundet. Många gånger är just målsägandebiträdets stöd en förutsättning för att målsäganden ska orka medverka i förundersökningen. ”Ett målsägandebiträde som riskerar att inte få ersättning för detta arbete kan inte bidra till vidmakthållandet av processen i den utsträckning som ofta är nödvändigt och som också ofta efterfrågas av utredande myndighet”, skriver Advokatsamfundet.
Advokatsamfundet pekar i sitt remissvar också på att offentliga biträden redan idag är skyldiga att redovisa sina arbetsinsatser i kostnadsräkningarna. Domstolen har därmed möjlighet att bedöma skäligheten i arvodet. Oskälig debitering strider också mot god advokatsed och kan leda till disciplinära ingripanden.
Avslutningsvis lyfter Advokatsamfundet fram advokatrollens stora betydelse i rättsstaten, och manar till enighet omkring detta. ”Det är väsentligt att rättsväsendet som institution sluter upp bakom samtliga aktörer fullt ut. I förlängningen kan osäkerhet angående tillräcklig ersättning leda till att den enskilde inte garanteras den rätt som måste vara gällande i en rättsstat. Det kan inte nog framhållas att ett aktivt arbete av försvararen under förundersökningen i allmänhet leder till att oklarheter reds ut, vilket kan bidra till kostnadseffektivitet generellt. Försvarets arbete kan och bör effektivisera och renodla processen och bör därför ersättas enligt en skälighetsbedömning”, summerar samfundet.