I ett avgörande igår, den 18 oktober, satte Högsta domstolen ner ersättningen till en Stockholmsadvokat som haft ett uppdrag som försvarare i Göteborg.
HD konstaterade i avgörandet att ersättning för tidsspillan och utlägg ska tillerkännas en distansförsvararare upp till den nivå som motsvarar en schablon för vad en lokalt verksam försvarare är berättigad till. När schablonen tillämpas ska domstolen göra en jämförelse av tidsspillan och utlägg för varje enskild arbetsuppgift, exempelvis ett besök i häktet eller deltagande i en förhandling. Det räcker alltså inte att göra en samlad jämförelse för uppdraget sett som en helhet.
HD har tidigare utvecklat hur schablonen ska användas i rättsfallet ”Resan till Örebro” NJA 2012 s. 914. Enligt praxis har en distansförsvarare rätt till ersättning för faktisk tidsspillan och faktiska utlägg upp till ett belopp motsvarande vad en försvarare med verksamhet tio mil – eller i glesbygd 20 mil – från domstolen skulle ha tillerkänts. En distansförsvarares ersättning kan inte bli högre än vad som följer av faktiskt vidtagna arbetsuppgifter. Normalt kan ersättningen inte heller bli högre än vad en lokalt verksam försvarare skulle ha rätt till för de utförda arbetsuppgifterna, om det inte finns särskilda skäl som motiverar det.
I det aktuella fallet innebar tillämpningen av schablonen att den begärda ersättningen sätts ner. HD fann att det inte fanns några särskilda skäl för att tillerkänna försvararen högre ersättning än i enlighet med schablonen.