Vägledande regler tydliggör rollfördelningen i processen

Madeleine Leijonhufvud har i ett debattinlägg kritiserat utformningen av de Vägledande Regler om God Advokatsed som träder i kraft den 1 januari 2009. Hennes kritik avser reglerna beträffande advokatens lämnande av uppgifter om motparten som kan anses kränkande eller sårande för denne. Hon kritiserar också de regler som gäller vid förhör med vittne eller målsägande.

Förändringen av Advokatsamfundets vägledande regler har naturligtvis inte som syfte att advokater ska kränka brottsoffer. De syftar snarare till att förtydliga rollfördelningen i brottmålsprocessen. Försvarsadvokaten har där till uppgift att, om ord står mot ord, granska målsägandens berättelse.

Att advokaten inte går över de gränser som kravet på relevans medför skall domstolen bevaka. När övertramp sker ska domstolen ingripa. Till detta kommer de förhållningsregler som advokaten självmant skall ålägga sig själv.

För advokaten innebär de vägledande reglernas formuleringar en svår balansgång mellan vad klientens intresse kräver och hänsynen till målsäganden och till vittnen, och detta i en dramatisk situation. Det kan då inträffa att frågor ställs och svar lämnas som kanske skulle ha fått en något annorlunda utformning om man fått mer betänketid. Vid en eventuell disciplinär bedömning av advokatens agerande ska den aktuella situationen beaktas.