Det är upp till de enskilda medlemsstaterna att göra avvägningen mellan å ena sidan skyddet för medborgarnas integritet, å andra sidan upphovsrättsinnehavares rättigheter. Det fastslog EG-domstolen igår, när domen föll i målet Productores de Música de España (Promusicae) mot Telefónica de España SAU.
Den spanska upphovsrättsorganisationen Promusicae hade, med hänvisning till det civilrättsliga sanktionsdirektivet, krävt att telefonbolaget Telefónica de España SAU skulle lämna ut IP-adresser till personer som antas syssla med olaglig fildelning. Telefónica hävdade i domstolen att enligt spansk lagstiftning är det endast tillåtet att lämna ut upplysningar i enlighet med Promusicaes yrkanden i brottmål eller i ärenden som rör allmän säkerhet eller nationens försvar.
Den spanska domstolen ställde då en fråga till Europeiska gemenskapernas domstol för att få klarhet i huruvida gemenskapsrätten innebär att medlemsstaterna är skyldiga att föreskriva en skyldighet att lämna ut personuppgifter i tvistemål, i syfte att skapa ett effektiv skydd för upphovsrätten. Domstolens generaladvokat kom i sin utredning fram till att en sådan skyldighet står i strid med andra direktiv om skydd för enskildas personuppgifter. Igår kom alltså domen.
Domstolen anmärker att direktiven om skydd för personuppgifter tillåter undantag för åtgärder som är nödvändiga för att skydda medborgarnas fri- och rättigheter. Direktivet om integritet och elektronisk kommunikation preciserar inte vilka fri- och rättigheter som berörs av undantaget. Enligt EG-domstolen innebär det att rätten till egendom och situationer då upphovsmännen försöker skydda sina rättigheter i ett tvistemål inte faller utanför direktivets tillämpningsområde. Direktivet utgör därmed inte något hinder för att medlemsstaterna föreskriver en skyldighet för berörda att lämna ut personuppgifter i ett tvistemål. Men direktivet innebär inte heller att medlemsstaterna är skyldiga att föreskriva en sådan skyldighet.
Vad gäller direktiven om immateriella rättigheter konstaterar domstolen att inte heller dessa innebär att medlemsstaterna är skyldiga att föreskriva en skyldighet att lämna ut personuppgifter i tvistemål, i syfte att skapa ett effektiv skydd för upphovsrätten.
Domstolen understryker att tolkningsfrågan handlar om hur skyddet för olika grundläggande rättigheter kan förenas med varandra. I detta fall ska rätten till skydd för privatliv, å ena sidan, förenas med rätten till skydd för egendom och rätten till effektivt rättsmedel, å andra sidan.
Domstolen finner att medlemsstaterna när de införlivar direktiv om immateriella rättigheter och om skydd för personuppgifter med nationell rätt ska utgå ifrån en tolkning av direktiven som gör det möjligt att uppnå en korrekt balans mellan de olika grundläggande rättigheterna. När medlemsstaterna införlivar de olika direktiven ska ländernas myndigheter och domstolar se till att den nationella rätten överensstämmer med direktiven, och att se till att reglerna inte tolkas på ett sätt som står i strid med grundläggande rättigheter eller andra principer för gemensamhetsrätten, som proportionalitetsprincipen.