Det var vid den årliga personskadekonferensen som hölls i hotell Hilton i Stockholm, den 24 november, som oenigheten blev tydliggjord. Konferensen arrengarades gemensamt av Advokatsamfundet och Försäkringsförbundet. Moderator var journalisten Annika Ström Melin.

Professor Marcus Radetzki, från Örebro universitet, presenterade ett intressant fall som satt ny rättspraxis. Målet rörde en flicka som blivit våldtagen i sömnen, utan att själv veta om det. I hovrätten dömde man enligt lagtexten och förvägrade flickan skadestånd, eftersom hon inte kommit till egentlig skada.

I Högsta domstolen valde man att istället lägga tyngden på förarbetena till lagtexten, och tilldömde flickan skadestånd - oavsett skador - då kränkningen ändå skett. Radetzki uttryckte själv skepsis till HD:s val att fokusera på förarbetena till lagen, framför lagtexten. (NJA 2007 s 540) 

Vid en paneldebatt om relationen skadelidande, ombud, försäkringsbolag framhöll försäkringsbolagens representanter, Henrik Ask (If) och Ronny Printzell (Länsförsäkringar), att samarbetet förbättrats avsevärt, att handläggningstiden snabbats upp och att de tyngre fallen fått större resurser.

Men advokaterna Tove Rolfsdotter och Mats Wikner var inte imponerade. Tove Rolfsdotter hävdade tvärt om att de senaste tio åren inneburit en avsevärd försämring i hur försäkringsbolagen sköter personskaderegleringar.

Mats Wikner var starkt kritisk till att alla försäkringsbolag går in och omprövar ärenden i dag, vilket man aldrig gjorde för tio år sedan. Båda framhöll att de medicinska rådgivarna blivit hårdare i sina bedömningar samtidigt som de givits allt större makt.

För riksförbundet för trafik-, olyckfall- och polioskadade, RTP, talade Anne-Lie Sandin, och framhöll det olyckliga i att den skadelidande – som må ha drabbats av minnesförlust, koncentrationssvårigheter och/eller svåra smärtor - själv åläggs att ta fram handlingar och journaler, då försäkringsbolagen inte vill betala ombuden för att göra det jobbet. Resultatet blir allt för ofta att jobbet inte blir gjort eller att det görs för sent.

Anne-Lie Sandin förklarade också att upplevelsen av alltför snäva kostnadsbegränsningar kan inverka på klientens förtroende för sitt ombud.