Barnhus är viktiga för barnens välbefinnande vid brottmålsutredningar. Det visar en utvärdering som har gjorts vid Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet.
Sedan 2004 har så kallade barnhus etablerats i Sverige. Där samverkar flera myndigheter under samma tak vid utredningar när det misstänks att barn har utsatts för brott. Men forskarnas utvärdering ger inte något entydigt resultat när det gäller kvaliteteten på förundersökningarna i brottmålen.
I dag finns det minst 22 barnhus i Sverige. De myndigheter som samverkar i barnhusen är polis, åklagare och socialtjänst samt även i viss utsträckning barn- och ungdomspsykiatri, barnmedicin, gynekologi och rättsmedicin. Genom korta handläggningstider, krisbemötande och krisstöd ska brottsutredningen bli så lindrig som möjligt för barnet. Ett annat syfte med barnhusen är att samverkan mellan myndigheterna ska höja kvaliteten på utredningarna så att fler ärenden ska leda till åtal.
Utvärderingen omfattar 996 barn som var föremål för en brottsutredning år 2009 och 440 barnavårdsutredningar som avser de barn i undersökningsgruppen som var föremål för utredning hos socialtjänsten parallellt med brottsutredningen. I rapporten ingår också en beskrivning av verksamheten vid 22 barnhus och enkätsvar från 111 barn.
Enkätsvaren visar att barn som har varit på förhör hos barnhusen är övervägande positiva till det bemötande och det stöd som de har fått. Men det är sällan som barn under 4 år och över 14 år kommer till barnhusen. Utredarna understryker att de målgrupperna måste få bättre tillgång till barnhusens samlade expertis, eftersom små barn har svårt att göra sin röst hörd och tonåringarna är en brottsutsatt grupp.
Utredarna kunde inte finna någon signifikant kvalitetsskillnad mellan orter där det finns barnhus och jämförelseorterna när de gick igenom förundersökningar. Lagföringsfrekvensen var till och med lägre på orter med barnhus. Inte heller var utredningstiderna kortare eller läkarundersökningarna fler. Däremot förordnades fler särskilda företrädare och målsägandebiträden på orterna med barnhus (54 procent mot 39 procent). Brottsrubriceringen grov fridskränkning användes också betydligt oftare på orterna med barnhus, även om variationen var stor mellan orterna.
Det visade sig att myndigheterna samverkade mer på orter med barnhus än på orter utan. Men det var ingen skillnad mellan barnhusorterna och jämförelseorterna i antal barn som var föremål för en utredning hos socialtjänsten parallellt med brottsutredningen. Däremot hölls det fler samråd kring barnen, socialtjänsten var medhörande vid förhören i större utsträckning och fler barn fick krisstöd.
Utredarna menar att vikten av att ha specialutbildad personal på barnhusen gör det svårt att etablera fler barnhus. Barnhusen behöver ligga nära de verksamheter som ska samverka i barnhuset. På andra orter förordar utredarna andra lokala lösningar eller samarbete med närbelägna barnhus.