Polismetodutredningen överlämnade igår sitt slutbetänkande Särskilda spaningsmetoder (SOU 2010:103) till justitieminister Beatrice Ask. Utredningen föreslår att vissa av de brottsbekämpande myndigheternas särskilda spaningsmetoder ska regleras i lag.
Utredningen har haft i uppdrag att se över de brottsbekämpande myndigheternas dolda spanings- och utredningsverksamhet. De särskilda spaningsmetoder som tas upp i förslagen är infiltration, provokativa åtgärder samt användning av vissa tekniska spaningshjälpmedel.
Utredningen föreslår en ny lag för de särskilda spaningsmetoder som bör lagregleras, lagen om särskilda inhämtningsåtgärder i de brottsbekämpande myndigheternas verksamhet (inhämtningslagen). Lagen ska omfatta både förundersökning och underrättelseverksamhet. Enligt utredningen bidrar regleringen inte bara till att effektivisera användningen av de särskilda spaningsmetoderna, utan också till att stärka beslutsfunktioner och öka kontrollen och därmed stärka rättssäkerheten och integritetsskyddet.
Utredaren föreslår också att det inrättas ett nytt oberoende beslutsorgan inom underrättelseverksamheten. Nämnden ska pröva tillståndsfrågor när det gäller vissa kvalificerade åtgärder där tillståndsfrågan i förundersökning skulle ha prövats av domstol. Utredningen föreslår vidare att Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ska utöva tillsyn över samtliga åtgärder som regleras i den nya inhämtningslagen.
Infiltration som metod behöver enligt utredningen inte regleras särskilt. Däremot finns det skäl att reglera vissa åtgärder som vidtas i samband med infiltrationsoperationer. Det handlar till exempel om att det ska krävas tillstånd om en polis under en infiltrationsoperation tar sig in i någons bostad genom att agera under täckmantel. Inom ramen för en infiltrationsoperation ska polisen också under vissa snäva förutsättningar kunna ges tillstånd av domstol eller nämnden att begå gärningar som annars är brottsliga. Det handlar främst om gärningar på bötesnivå. Även gärningar med ett högre straffvärde ska kunna tillåtas, men då krävs att det är fråga om medverkan i mindre mån till annans brottslighet.
Utredningen föreslår en lagreglering av sådana provokativa åtgärder som kan leda till att någon begår brott (särskilda provokativa åtgärder). Sådana särskilda provokativa åtgärder ska i vissa situationer få vidtas i syfte att få fram bevisning om tidigare begången brottslighet. Det framprovocerade brottet ska dock inte få lagföras. Det innebär att en generell straffrihetsregel införs för dessa fall. Den föreslagna regleringen skiljer således mellan tillåtligheten av provokativa åtgärder som polisiär arbetsmetod och provokationens straffrättsliga konsekvenser.
I betänkandet föreslås vidare en reglering av brottsbekämpande myndigheters användning av vissa tekniska spaningshjälpmedel som med hänsyn till ökade krav på integritetsskydd bedöms kräva ökat lagstöd. Dessa åtgärder är idag i princip inte reglerade på annat sätt än genom de allmänna regler och principer som gäller för polisens arbete.
I syfte att klargöra i vilken utsträckning de brottsbekämpande myndigheterna kan ta hjälp av privatpersoner i samband med åtgärderna som regleras i den nya lagen, föreslår utredningen en lagreglering av frågan. Det ska krävas synnerliga eller särskilda skäl för att privatpersoner ska få användas i dessa sammanhang.
Säkerhetspolisen får med hänsyn till inriktningen av sitt uppdrag rätt att efter förhandsbeslut av Nämnden vidta särskilda provokativa åtgärder även i underrättelseverksamhet samt att ta hjälp av privatpersoner i större utsträckning än den öppna polisen.