Advokaten och riksdagsledamoten Jan Ertsborn, särskild utredare i Insolvensutredningen sedan 2007, har lämnat sitt slutbetänkande Ett samlat insolvensförfarande – förslag till ny lag (SOU 2010:2) till justitieminister Beatrice Ask.

Utredningen lämnade i september 2008 delbetänkandet Vägen tillbaka för överskuldsatta (SOU 2008:82). Därefter återstod av uppdraget dels att överväga hur förfarandet för företagsrekonstruktion kan förbättras och samordnas med konkursförfarandet, dels att lämna förslag som syftar till att återvinningsförbudet för skatter och avgifter upphävs. Resultatet är ett förslag till en helt ny lag – insolvenslagen.

Lagen om företagsrekonstruktion från 1996 anses inte ha fått det förväntade genomslaget, bland annat därför att det saknas verktyg för att genomföra en tillräckligt genomgripande rekonstruktion och därför att lagen inte är samordnad med konkurslagen.

Därför föreslår utredningen att konkurs- och företagsrekonstruktionsförfarandet skall samordnas inom ett samlat insolvensförfarande. Detta skulle ske effektivast genom att lagstiftningen samlas i en och samma lag.

Förslaget till ny reglering innefattar antingen
• rekonstruktion av gäldenären
• rekonstruktion av verksamheten
eller
• avveckling i form av nedläggning eller utförsäljning.

Rekonstruktion av gäldenären skall ske genom en rekonstruktionsplan, som fordringsägarna röstar fram. Planen skall inte som i dagens lagstiftning innehålla bara ett förslag till ackord. Den skall även innehålla andra åtgärder som krävs för att företaget skall bli livskraftigt: till exempel nedläggning av olönsamma verksamhetsdelar, byte av personer i företagsledningen och förändringar i ägandet av företaget. Dessutom skall upplysningar som är viktiga för fordringsägarna lämnas.

Domstolen skall i huvudfallet förordna en insolvensförvaltare på ansökan av gäldenären eller en borgenär. Insolvensförvaltaren tar över rådigheten över gäldenärens egendom. Därefter avgör förvaltaren, efter överväganden och överläggningar med de större fordringsägarna, hur förfarandet skall inriktas:
• Mot en gäldenärsrekonstruktion, där i så fall förvaltaren lägger fram en rekonstruktionsplan
eller
• mot en verksamhetsrekonstruktion, där verksamheten säljs som en going concern.
Förvaltarens sista alternativ blir att lägga ner verksamheten och sälja ut tillgångarna.

I insolvensrättsliga system i allmänhet är det ett problem att få gäldenären att ansöka om insolvensförfarandet i tid, det vill säga innan de ekonomiska problemen har vuxit sig så stora att inte något längre finns kvar att rekonstruera. Mot den bakgrunden föreslår utredaren en möjlighet för gäldenären att genomföra en rekonstruktion utan att förlora rådigheten över sitt företag. Detta måste, för att motverka missbruk, förenas med villkor om att en framgångsrik rekonstruktion verkligen är möjlig. Ett villkor är att lägga fram en rekonstruktionsplan som är förankrad hos vissa fordringsägare, men som kan förändras något under ärendets gång. I sådana fall utser domstolen en rekonstruktör, som har till uppgift både att medverka till att rekonstruktionsplanen går igenom och att samtidigt bevaka fordringsägarnas intressen. Förfarandet måste bli snabbare än enligt dagens tidsfrister. I de vanligaste fallen avses förfarandet kunna genomföras på två–fyra månader.

En möjlighet till rekonstruktion genom enbart ett ackordsförfarande skall också införas i det samlade insolvensförfarandet. En sådan rekonstruktion skall kunna göras mycket enkelt och snabbt: Ackordsfrågan vara avgjord och fastställd av domstolen inom några veckor från ansökan. Detta ackordsförfarande tros lämpa sig särskilt för mindre företag och gäldenärer som driver enskilda firmor eller handelsbolag.

De traditionella begreppen konkurs och företagsrekonstruktion ur lagstiftningen, i syfte att tydligt markera nyheterna i förslagen och få ett snabbt genomslag. I stället skall begreppet insolvens användas genomgående, liksom i flertalet utländska rättssystem.

Den nya insolvenslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2012.