Under 2009 fick polisen 1 659 tillstånd till hemlig telefonavlyssning, att jämföra med 990 tillstånd under året innan. Många tillstånd omfattar fler telefoner, och totalt har polisen fått tillstånd att avlyssna 3 267 teleadresser. Av tillstånden rör en övervägande majoritet narkotikabrott. Antalet tillstånd vid just narkotikabrott har närmast fördubblats, från 600 tillstånd år 2008, till 1 161 under 2009.
Siffrorna är hämtade från Rikspolisstyrelsens och Åklagarmyndighetens årliga rapport om användningen av hemliga tvångsmedel. Rapporten visar också en liten ökning av antalet tillstånd för hemlig teleövervakning och hemliga kameraövervakning.
Förklaringen till den ökade användningen av telefonavlyssning är enligt Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten i viss mån en förändrad ”telefonkultur” hos kriminella, där många byter telefon ofta. Den viktigaste förklaringen är dock polisens stora satsning på att bekämpa den grova, organiserade brottsligheten.
Polisens begäran om hemliga tvångsmedel prövas alltid av domstol. Det är dock mycket ovanligt att domstolen avslår begäran. Under 2009 sa domstolen nej till fem fall av telefonavlyssning och sex fall av hemlig teleövervakning.
Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten konstaterar i rapporten att de hemliga tvångsmedlen varit till nytta i 64 procent av förundersökningarna och i förhållande till 75 procent av de misstänkta personerna. Efter kritik för hur man mätt nyttan i tidigare undersökningar har definitionen av nytta nu förändrats, och rapporten redovisar tydligare vilken nytta åtgärderna gjort. Hemlig teleavlyssning har exempelvis lett till frihetsberövande i 29 procent av fallen, annat tvångsmedel i 22 procent av fallen och att den misstänkte avförts från förundersökningen i 11 procent av fallen.
Läs rapporten på Polisens webbplats!