Länsrätten i Stockholms län förordnade en advokat som offentligt biträde för en kvinna i ett LVM-mål. I målet yrkade biträdet ersättning med 15 217 kronor som avsåg nedlagt arbete med 3¾ timmar, 6½ timmes tidsspillan (varav 5½ timme bestod av en resa t.o.r. från Stockholm till klienten i Örebro) samt utlägg i form av kostnader för resa med egen bil.

Länsrätten konstaterade att klienten hade godtagit omhändertagandet och ansökan om vård, att socialnämnden inte hade påkallat muntlig förhandling och att klienten inte hade haft önskemål om att vara med vid den muntliga förhandlingen. Sammantaget fann därför rätten att det inte hade varit nödvändigt att biträdet reste till klienten för ett personligt besök. Länsrätten fastställde biträdets ersättning till 4 719 kronor för 2½ timmes arbete och 1 timmes tidsspillan.

Biträdet överklagade domen i den del den gällde ersättningen. Hon hänvisade bland annat till att det följde av god advokatsed att hon var skyldig att efter bästa förmåga ta tillvara klientens intressen, och menade att detta förutsatte ett personligt möte med klienten. Enligt biträdet var det nödvändigt att besöka klienten som vistades på en låst avdelning och därför inte kunde komma till henne. Även om klienten hade godtagit omhändertagandet och ansökan om vård påpekade biträdet att utredningen visade att klienten var labil och tidigare hade tagit tillbaka ansökningar om vård.

Kammarrätten instämmer i att det var nödvändigt med ett besök. Biträdet tillerkänns därför ytterligare ersättning för 1 timmes arbete, 5½ timmes tidsspillan och de utlägg hon har haft för resan.