Europadomstolen konstaterar i en dom den 30 mars att Sverige har brutit mot artikel 6.1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna genom att låta en domstolsprocess dra ut för länge på tiden.
Det bakomliggande målet gällde en tvist mellan fastighetsägare och fem samebyar om rätten att använda fastighetsägarnas mark till vinterbete för renar. Handölsdalens, Mittådalens, Tåssåsens och Ruvhten Sijtes (Tännäs) samebyar hade klagat dels på att de inte hade haft tillgång till en effektiv domstolprocess mot bakgrund av de höga rättegångskostnaderna som inte täcktes av rättshjälp, dels på att rättegångstiden hade varit överdrivet lång. Rättegången i tingsrätten, hovrätten och Högsta domstolen pågick mellan den 20 september 1990 och den 29 april 2004.
Enligt Europadomstolen tyder den sammanlagda rättegångstiden på 13 år och 7 månader på att de svenska domstolarna inte har genomfört processen tillräckligt effektivt, även om målet var komplext och fördröjningarna delvis var att hänföra till parterna. Europadomstolen förklarar att det var domstolarnas ansvar att se till att processen genomfördes snabbt, särskilt som saken var av stor vikt inte minst för de klagande samebyarna. Europadomstolen noterar särskilt att målet har fördröjts hos Högsta domstolen, som tog över ett år på sig att avgöra en processrättslig fråga medan målet fick ajourneras hos hovrätten, och som tog omkring två år på sig att fatta sitt slutliga avgörande i målet att inte ge prövningstillstånd.
Däremot fann domstolens majoritet inte att Sverige hade brutit mot Europakonventionen när det gällde att ge samebyarna effektiv tillgång till domstolsprövning.
Den lettiska domaren Ineta Ziemele, som har en svensk mastersexamen i folkrätt och som är gästprofessor vid Raoul Wallenberg-institutet vid Lunds universitet, var skiljaktig och ansåg att Sverige hade brutit mot artikel 6.1 även i fråga om effektiv tillgång till domstolsprövning.