Juridiska Biblioteket Hilda SHRA Menu Search Question Bubble User tie User Coin warning Check Close angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin Document hand with heart paragraph

Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.

Proposition om straffskärpningar trots Lagrådets och Advokatsamfundets invändningar.

Regeringen har överlämnat en proposition till riksdagen med förslag om skärpta straff för allvarliga våldsbrott, om att öka spännvidden mellan straffen för brott i allmänhet och om att skärpa straffen vid återfall i brott: Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. (prop. 2009/10:147)

Enligt regeringen har samhällsutvecklingen inneburit att de allvarliga våldsbrotten måste ses som betydligt allvarligare än tidigare, och regeringen anser att en strängare syn på brotten bör återspeglas i en straffnivå som står i proportion till deras allvar. Därför lämnar regeringen ett antal förslag som syftar till att höja straffnivån för dessa brott.

Straffen höjs för alla allvarliga våldsbrott. Domstolarna ska vid straffvärdebedömningen särskilt beakta om en gärning inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet till person. Straffskalornas utrymme uppåt tas därmed i anspråk och straffen ska att uppvisa en större spridning inom straffskalorna. Straffvärdet ska ligga över straffminimum eller den allra nedersta delen av straffskalan. För brott som sedan tidigare ligger en bit upp i straffskalan ska straffvärdet ligga på en ytterligare högre nivå.

Straffskalan för grov misshandel, som är fängelse i lägst ett och högst tio år, delas upp. För misshandelsbrott som är att anse som synnerligen grovt döms till fängelse i lägst fyra och högst tio år. För annan grov misshandel döms till fängelse i lägst ett och högst sex år.

Straffminimum för grov utpressning höjs från fängelse i sex månader till fängelse i ett år. Också straffminimum för grovt vållande till annans död höjs från fängelse i sex månader till fängelse i ett år.

Försvårande och förmildrande omständigheter ges ett ökat genomslag vid straffvärdebedömningen av brott i allmänhet. Bestämmelsen om att det utgör en försvårande omständighet om brottslighet har bedrivits i organiserad form utvidgas. Som försvårande ska beaktas om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering.

Förslaget är tänkt att träda i kraft den 1 juli 2010.

Lagrådet var i ett ovanligt skarpt formulerat yttrande i allmänhet kritiskt till den lagstiftningsmetod som tillämpas i förslaget och ifrågasätter de föreslagna lagändringarnas utformning på flera punkter.

Särskilt finner Lagrådet det anmärkningsvärt att regeringen har ansett att den på detaljnivå bör styra domstolarnas tillämpning av lagreglerna om straffvärde för olika brott genom uttalanden i propositionens författningskommentar. Lagrådet anser också att det ur principiell synpunkt är diskutabelt att införa en uttrycklig begränsning av vilka omständigheter en domstol får beakta, och konstaterar att Lagrådet inte har kunnat hitta någon förebild i brottsbalken för en bestämmelse konstruerad på det sättet.

Sveriges advokatsamfund avstyrkte i princip förslaget i sitt remissvar. Advokatsamfundet ansåg att tillräckliga skäl saknas för den skärpning av påföljder som föreslås. Enligt Advokatsamfundet måste en generellt höjd repressionsnivå föregås av betydligt mer djupgående analyser i fråga om proportionalitet, ändamålsenlighet, nödvändighet och effektivitet.

Advokatsamfundet konstaterade att utredningen som låg till grund för lagförslaget varken har kunnat hänföra förslaget om straffskärpning för grova brott till att det skulle finnas ett behov av detta utifrån att antalet grova brott skulle ha ökat i sådan utsträckning att det skulle föranleda en straffskärpning, att de föreslagna straffskärpningarna kan förväntas leda till en minskning av antalet grova brott, eller att Sverige vid en internationell jämförelse kan anses ligga lägre i straffnivå hänseende än andra jämförbara länder.

Advokatsamfundet skrev i sitt remissvar: ”Det enda egentliga skäl som av utredningen anförs för en generell straffskärpning av de allvarligare brotten, är att samhället tydligt bör markera det förkastliga i att begå sådana brott. Detta är enbart en politisk markering och enligt samfundets förmenande måste betydligt bättre skäl kunna anföras för en så långtgående förändring som föreslås i betänkandet. I avsaknad härav och med hänvisning till vad som anges i det följande avstyrks förslagen i denna del.”