Johannes Lundblad
Advokat
Transaktionsjurister ska
också vara advokater
På senare år har jag allt oftare kommit att hamna i samtal med kollegor kring en fråga man möjligen ända sedan juristlinjen tagit för given: Varför ska man vara advokat?
Under samtalen har jag förstått att mina kollegor, som utan undantag arbetar på transaktionsorienterade avdelningar (såsom M&A och finansiering och i viss utsträckning även skatt), anser att betydelsen av att vara advokat är liten, om någon. Jag vet inte hur utbrett detta förhållningssätt egentligen är, men om mina egna erfarenheter är en spegelbild av verkligheten så är uppfattningen relativt vanligt förekommande. I vart fall på transaktionsavdelningarna.
I rättvisans namn ska jag dock klargöra att mina kollegor inte öppet förespråkat en frigörelse från samfundet. Men de har väckt en fråga och visat en tveksamhet som måste tas på allvar. För om vi inte kan förklara för alla advokater varför man ska vara advokat finns det givetvis risk för att kåren i framtiden kommer att urholkas.
Jag får tillstå att jag inledningsvis hade svårt att förstå deras uppfattning. Själv kan jag nämligen tydligt se fördelarna med att vara advokat. Men vilken är orsaken till deras tveksamhet? Sannolikt är den kopplad till utvecklingen på marknaden för advokattjänster. På många affärsjuridiska advokatbyråer är graden av specialisering som bekant hög (och högre lär den bli). Transaktionsjuristens klienter är regelmässigt synnerligen kvalificerade och juridikintensiva. Klienten vet precis hur lång tid en uppgift ska ta, vad den får kosta och hur den ska utföras.
Därför är också förhållandet mellan klienten och transaktionsjuristen annorlunda än för exempelvis humanjuristen eller för den delen också processjuristen, den grupp jag själv tillhör.
Transaktionsjuristens klient är alltså ofta självständig och kapabel att analysera och värdera de komplexa förhållandena i en transaktion. Jag är inte heller så säker på det i alla situationer spelar någon större roll för dessa klienter om deras rådgivare är advokater eller inte. Detta har säkert betydelse för transaktionsjuristens inställning till frågan om betydelsen av att vara advokat. Kanske är det också rent av möjligt att denne egentligen mer identifierar sig som en konsult än något annat.
Ett sådant förhållningssätt är emellertid inte nytt. Trots min blygsamma ålder minns jag när revisionsbyråerna under 1990 talet försökte konkurrera med advokatbyråer. Revisorerna startade egna, och relativt stora, juridiska avdelningar. Juristerna rekryterades företrädesvis från advokatbyråer. Jag kan idag konstatera att mig veterligen har samtliga revisionsbyråer givit upp detta företag. Säkert bland annat på grund av att de juristerna inte kunde åtnjuta titeln advokat.
Men varför ska också den mest renodlade transaktionsjuristen vara advokat istället för juridisk konsult? Svaret är – åtminstone för mig – enkelt: Titeln advokat borgar för oberoende, kvalitet och hög etik. Advokaten representerar en standard som saknar motsvarighet på övriga konsultmarknaden. Vår produkt är fri från intressekonflikter och advokaten har en etisk kompass som alltid sätter klientens bästa i första rummet. Och dessa egenskaper som alltid kommer att efterfrågas.
Det är därför man ska vara advokat.