Månadens Hilda april 2010:
Elisabet Fura
|
Elisabet Fura Personligt Chefstips - Det är ok att göra fel, vi begår alla misstag annars skulle vi inte utvecklas. Men att inte lära av misstagen är mer problematiskt. - Lär dig att ge och ta kritik. Inte min starkaste gren, men det går att bli bättre. Det är en nödvändig färdighet om du vill leda andra. - Livet har lärt mig att det inte sällan handlar om att fånga möjligheterna när de kommer – carpe diem. Mycket kan planeras, men inte allt och det mesta blir inte alls som man tänkt sig. Ofta blir det faktiskt bättre. - Var rädd om dina vänner. Stötta varandra i motgång och – framför allt - fira varandras framgångar! |
Så här har några av mina (icke-)val sett ut. Hur blir dina?
När jag var liten ville jag bli musiker. Pianist med stort P skulle jag bli och det var ju tur att den drömmen inte gick i uppfyllelse kan jag tänka idag då jag sitter och petar på min dator med en hand eftersom min andra hand är gipsad efter ett missöde på tennisbanan…
I tonåren var det journalistik jag ville studera men så blev det juridik. Det kändes brett och allmänbildande och så skulle de fria studierna ge mig rika möjligheter att syssla med annat som att sjunga i kör och musicera i allmänhet. I ärlighetens namn var mitt val av studieinriktning ett kvalificerat icke-val. Men allt eftersom studierna fortskred blev jag mer intresserad och när jag fick chansen att arbeta som amanuens på juridiska fakulteten vid Stockholms universitet så tog jag den. Jag stortrivdes med de administrativa utmaningar och de vänner för livet det jobbet gav.
Även mina tidigare sommarjobb som sjukvårdsbiträde på långvården och kiosktant på Skansen hade jag gillat. Naturen har utrustat mig med en positiv attityd och en nyfiken inställning vilket har lett till att jag enkelt finner mig tillrätta i nya situationer. Det har varit och är fortfarande en stor tillgång för mig som inte varit särskild planerad i min yrkeskarriär. Jag ”blev” advokat och jag ”hamnade” på Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Det är inget fel i att fånga tillfället i flykten, men när du väl accepterat utmaningen måste du fokusera till 100 %. Halvmesyrer inger ingen respekt och är inte särskilt roliga och för att göra ett bra jobb så måste man ha roligt. Inte hela tiden - det tror jag inte någon har – men ofta.
Den här krönikan skulle handla om ledarskap hade jag tänkt, men jag har just läst i Advokaten nr 2/2010 att de flesta advokater (och jag räknar mig faktiskt fortfarande till den skaran trots mina snart 7 år som domare) inte vet vad ledarskap är eftersom de aldrig arbetat i en välskött organisation! Jag vet inte om jag delar den analysen. Advokater får ju så många andra erfarenheter utanför byrån genom klientarbete så de känner nog också igen en bra ledare när de möter en.
När jag blev delägare på en affärsjuridisk byrå i Stockholm var jag och ett par andra kvinnor något av pionjärer. Inte vet jag om vi var bättre eller sämre delägare/chefer än våra manliga kolleger men vi var annorlunda och vi syntes. Och när jag valdes till ordförande för Sveriges Advokatsamfund så borstades pionjärbeskrivningen av igen och visst var det roligt att vara första kvinnan på den posten! Sannolikt var jag även den första advokat som regeringen nominerat till domarposten i Strasbourg. Men, det viktiga är inte att vara den första utan att inte bli den sista, som Sandra Day O’Connor lär ha yttrat då hon blivit den första kvinnan i USA:s högsta domstol. Vad du gör som chef och ledare inspirerar andra, du är inte ensam. Förebilder är oerhört viktiga eftersom de visar på möjligheterna.