Fem frågor till Anders Ackebo

Anders Ackebo, senior counsel på Setterwalls Advokatbyrå,

Aktuell:
Tidigare noterings- och övervakningschef vid Nasdaq OMX Stockholm, ledamot av aktiemarknadsnämnden och nyss intagen som ledamot av advokatsamfundet.

Grattis till advokattiteln Anders, vad tycker du var det svåraste med att ansöka om inträde i samfundet?
Det var främst två saker som jag upplevde som särskilt svåra.

Först och främst var det betungande att ge in intyg från samtliga tidigare arbetsgivare eftersom det för mig – som har ett långt yrkesliv bakom mig – blev ganska många. I ett fall hade den myndighet jag tidigare varit chef för, Brottsskadenämnden, upphört. Den myndighet som tagit vid, Brottsoffermyndigheten, hade inte heller några handlingar kvar och myndigheten jag blev hänvisad till – Riksrevisionsverket – hade också lagt ned sin verksamhet. Det slutade med att jag fick klargöra situationen för advokatsamfundet som godtog min förklaring.

Den andra tröskeln var att övertyga advokatsamfundets kansli om att advokatverksamhet numera inte bara består i att handlägga ett ärende där det finns en advokat på den andra sidan, vilket man uppgav när man ville ifrågasätta mina meriter. Advokater sysslar enligt min erfarenhet med så många andra vitt skilda ärenden, exempelvis börsintroduktioner och arbete gentemot myndigheter men också annat som utbildning, regelframtagande och föredragshållande m.m.

Hur är temperaturen på börsmarknaden och vilka är de för tillfället viktigaste frågorna/utmaningarna för börsen?
Det stora bekymret för börsen just nu är att det tycks råda brist på bolag som vill introduceras på börsen. Med börsintroduktioner är det så att det endast är under vissa tidsperioder under ett år som det är särskilt lämpligt att genomföra introduktioner. Den tiden inträder i början av året. Tyvärr är det inget bolag som riktigt vågar ta första steget i den marknad som råder nu.

Två andra viktiga frågor är för det första den så kallade högfrekvenshandeln med förprogrammerade datorer som lägger köp- och säljorder enligt vissa givna algoritmer. För det andra har börshandeln kommit att bli mer fragmenterad jämfört med tidigare eftersom vi, genom introduktionen av MiFID, har fått allt fler marknadsplatser som erbjuder handel vilket i sin tur innebär svårigheter för övervakningen och börsernas likviditet.

Du är ju också ledamot av aktiemarknadsnämnden. Vilka är de viktigaste frågorna för aktiemarknadsnämnden och kan man se någon trend i de förfrågningar som nämnden tar ställning till?
Aktiemarknadsnämnden har nu funnits i 25 år och har över tid kunnat utveckla en fast praxis i olika frågor vilket innebär en avmattning av vissa frågeställningar.

Nämnden hanterar i huvudsak tre olika ämnesområden; incitamentsfrågor, takeoverfrågor och övriga frågor. För incitamentsfrågor innebär den omfattande praxis som finns att nämnden sällan får sådana ärenden. För takeoverfrågor är det i första hand ansökningar om dispens från budplikt som utgör den största mängden av aktiemarknadsnämndens ärenden. Tredje gruppen av ärenden rör övriga aktiemarknadsfrågor såsom tolkning av bolagsstyrningskoden, likabehandling, informationsgivning m.m.

På aktiemarknadsnämndens jubileumsseminarium förra året fick nämnden frågan om aktiemarknadsnämnden genom sitt kompetenta sätt att hantera frågor i realiteten medverkar till att nämnden inte kommer att behövas framöver. Så är självklart inte fallet utan vi kommer ha en viktig uppgift att fylla även i framtiden.

Om du inte hade blivit jurist, vad hade du arbetat med då?
När jag skulle söka till universitetet stod jag med två kuvert med olika ansökningshandlingar i händerna; antingen för att studera juridik eller teologi. Det slutade med att jag lade kuvertet med ansökan till juristlinjen i brevlådan. Jag skulle också kunna tänka mig att arbeta som journalist.

Vad är ditt bästa råd/tips som du önskar att någon hade berättat för dig när du var i början av din karriär?
Jag tycker att man ska ha en stark integritet i sin yrkesgärning, exempelvis genom att utvärdera uttalanden utifrån vad de innehåller och inte från vem som säger något. Om man har en grundläggande uppfattning om hur något förhåller sig så ska man stå på sig – såklart med ett klädsamt mått av ödmjukhet.

Något annat som jag återkommande stöter på hos yngre – tyvärr i första hand hos tjejer – är den tanken att ”förr eller senare kommer bubblan att spricka – omvärlden kommer att komma till insikt om att man inte kan något”. För det första är det fel. För det andra är det funderingar som man är långt ifrån är ensam om. Liknande tankar har nog de flesta som ägnar sig åt någon form av självrannsakan någon gång stött på.