Advokat Lena Feuk
Aktuell:
Alltid aktuell som förespråkare för barns rätt. Bl.a. som föreläsare, expert i Barnskyddsutredningen (SOU 2009:68), genom medverkan i referensgruppen till projektgruppen för Barnahusutredningen 2010 och som deltagare i EU-projektet CURE (Children in the Union – Rights and Empowerment) m.m.
”Barn fortsätter att vara så utsatta”
Hur kom det sig att du började arbeta med frågorna kring utsatta barn?
– Det var en självklarhet för mig, eftersom jag varit med att starta och driva föreningen BRIS/Barnens Rätt i Samhället i 15 år innan jag blev jur.kand. Det engagemanget jag fick där upphör inte. Barn fortsätter att vara så utsatta. Jag vill fortsätta göra vad jag kan för att bidra till att utsatta barn blir synliga, hörda, förstådda, respekterade och hjälpta på ett bra sätt.
Vad upplever du som svåra utmaningar när det gäller arbetet med barn som brottoffer?
– Att barnkunskapen och det tvärprofessionella engagemanget är så oförutsebart. Det känns som att sitta i en Lottodragning med varje nytt ärende. Är åklagaren, förhörsledaren, socialtjänsten, skolan/förskolan förberedda för att hantera just detta barn på ett sakligt och professionellt medvetet sätt? Då brukar det också bli en så bra handläggning som det är möjligt. Men många socialtjänster och skolor ser det som att det är en enkel sak som de löser genom välvilliga samtal med den misstänkte och/eller närstående till misstänkte vårdnadshavaren. När de anmäler först efter att de gjort en egen oprofessionell intervention, innebär det ofta att hela förundersökningen är förstörd innan den har inletts. Tid har gått, skadorna har läkt, bevisningen är borta eller förstörd och/eller den misstänkte har undanröjt bevis och förberett sitt försvar, familjen har slutit sig mot omvärlden i ett förnekande.
Vad skulle du vilja säga till den unga jurist som kanske funderar på att arbeta med just barn i olika situationer men som undrar ”om man orkar”?
– Dessa ärenden är tuffa och det måste man själv också vara för att orka. Men för att inte bli förstörd, utbränd, cynisk eller bitter: skaffa handledning på olika sätt, skapa egna små nätverk, tvärprofessionella eller med enbart andra jurister som arbetar med samma typ av mål. Bara att få, under trygga former, belysa de konflikter och svåra ställningstaganden som målen kan innebära, gör att trycket lättar. Man kan ofta – genom nätverkets stöd och idéer – hitta fram till de någon gång ’geniala’ åtgärder som gör att man känner att man verkligen på ett avgörande sätt bidrar till att skydda ett barn från ytterligare skada och utsatthet. För ofta är det ett okonventionellt tänkande som gör att man hittar de rätta konventionella åtgärderna, ställer den extra kompletterande frågan till den sakkunniga, detaljerat går igenom och kollar om den misstänktes/tilltalades invändningar verkligen håller – och att målet genom ens egna terrierenvisa agerande tar den väg som är bäst för barnet. Det lever man länge på de gånger det fungerar!
Har du någon tanke kring hur man skulle kunna förbättra situationen för barn som är utsatta för brott?
– Det finns bara ett svar på det: Det måste få kosta, det går inte att snåla på resurserna då det gäller utsatta barn!
Och särskilt två av de saker som måste få kosta är:
- Hela tiden återkommande och uppdaterad utbildning till alla berörda professioner. Det ska aldrig finnas en socialsekreterare eller lärare som inte vet vad de ska göra för ett utsatt barn
- De åtgärder som socialtjänsten ska kunna ingripa med för unga brottsoffer och barn som är vittnen till våld i hemmet. För när det är ekonomin som styr istället för det enskilda barnets behov, så går regelmässigt det enskilda barnets skydd i stöpet – det har jag tyvärr många exempel på. Då är man vanmäktig och arg. Och kan inget göra. Och det är verkligen bland det tuffaste i dessa mål att försöka att på ett bra sätt förklara för barnet varför det blivit som det blivit. Ett utsatt barns tillit till vuxna är redan skadad och jag tycker verkligen inte om när jag försätts i den situationen.
Har du några karriärtips till en ung jurist som vill arbeta med humanjuridik?
– Gör det! Det är brist på humanjurister, vilket betyder att det finns goda möjligheter att kunna få tillräckligt med uppdrag. Se bara till att skaffa ett stöd/nätverk, kompletterande tvärprofessionell kunskap och strukturera det kontaktnät du har för att kunna ställa frågor till i komplicerade ärenden och ta den handledning som behövs. Arbetet är oerhört varierande, intressant och spännande. Du blir ständigt utmanad av dig själv, av de professionella, av barnet, av juridiken. Och det är otroligt givande att aldrig stanna av i sin utveckling, att då och då få känna att man faktiskt uträttat något väldigt viktigt, någon gång kanske t.o.m. i livsavgörande skeenden. Man blir inte blasé eller utbränd om man också är rädd om sig själv. Tvärtom så växer man både som jurist och som människa. Bara det!