Martin Borgeke
Justitieråd
Aktuell: Har snart suttit ett år i Högsta domstolen.
Hur kom det sig att du valde att bli domare?
– Kanske en slump att jag läste juridik efter militärtjänsten. Men jag var redan i skolan intresserad av samhällsfrågor. Tingstjänstgöringen i Simrishamn fick mig att tro att domaryrket skulle passa. Dessutom visade det sig att det ger rika möjligheter till alternativa sysselsättningar i form av medverkan i lagstiftningsprocessen, undervisning etc.
På senare år har man försökt öppna domaryrket för personer som inte gått den klassiska domarbanan, ser du några för- och nackdelar med detta?
– Fördelarna är väl att domstolarna breddar erfarenheterna och fördjupar synen på juridiken och olika avgörandens betydelse i det praktiska rättslivet. Förståelsen för olika aktörers roller ökar nog också. Någon egentlig nackdel finns nog inte. Man måste bara se till att de som kommer ”utifrån” får en utbildning i sådant som man behöver kunna för att klara domararbetet och som man inte har kommit i kontakt med tidigare. Sådan utbildning är för övrigt nyttig även för de som har gått domarbanan men som har varit borta från dömandet länge innan de blir ordinarie domare.
Du har snart varit i Högsta domstolen i ett år, vilket är ditt intryck av att arbeta i Högsta domstolen jämfört med att arbeta i en hovrätt?
– Det är ett annorlunda sätt att arbeta. I hovrätt hanterar man ett flöde i nära samverkan med övriga befattningshavare på domstolen. Det är stimulerande bl.a. genom att det är ett lagarbete. I HD arbetar man mycket på egen hand i form av inläsning av mål och avgörande av prövningstillståndsfrågan i olika mål. Relativt sett mycket mindre av tiden arbetar man kollegialt. Samtidigt har man större resurser och mera tid som kan användas för fördjupning. Dessutom är det en särskild stimulans att delta i prejudikatbildningen.
På senare år har det blivit ganska vanligt att enskilda ledamöter i Högsta domstolen skriver sina egna votum. Man kan ju fundera över dessa votas faktiska betydelse, de kan ju på sätt och vis rent av förvirra. Hur ser du på detta?
– Det är en fördel om HD är enig i sina avgöranden. Finns det klara skillnader mellan ledamöterna i synen på någon juridisk fråga bör denna dock redovisas. Det finns nog ett allmänt intresse att HD:s domar inte förenas med särskilda yttranden annat än i undantagsfall. Men vill en ledamot skriva så måste han eller hon tillåtas att göra det. I allmänhet har yttrandena inte någon särskild betydelse. Det är domen som gäller. Men de kan vara en källa att ösa ur för den som vill fördjupa sig ytterligare i de frågor som avgörandet aktualiserar.
Man kan de senaste sex månaderna se en klar trend att Högsta domstolen vill ha en mer nyanserad rättsskipning i brottmål som i ett internationellt perspektiv har varit relativt sträng. Hur ser du på detta?
– En nyanserad rättskipning är naturligtvis i högsta grad önskvärd om man jämför den med en onyanserad sådan. Det finns en risk för att domstolarna ibland fäster för stort avseende vid mätbara faktorer som värdet av det stulna eller förskingrade eller sort och mängd narkotika. Särskilt på narkotikaområdet har man sett en sådan tendens. Samtidigt som man inte kan bortse från narkotikans farlighet och vilken mängd som har hanterats finns det inte sällan andra omständigheter som också har betydelse. Det är viktigt att domstolarna lyfter fram dessa i sina domskäl.