Projektet Advokat i framtidens sista lunchseminarium för året fick en något annorlunda form – en debatt mellan två erfarna brottmålsadvokater, med anledning av HD:s dom den 21 oktober 2009 i mål B 2074-09. Ska vi ha ett system med kronvittnen i Sverige, eller, annorlunda uttryckt, ska det löna sig att tjalla var frågan som debatterades. Advokat Claes Borgström hade fått uppgiften att argumentera för kronvittnen, medan Johan Eriksson hävdade att kronvittnen inte är något som kan accepteras.
Maria Billing, Claes Borgström och Johan Eriksson.
– Personer som är misstänkta för brott, och rädda för att hamna i fängelse eller bli kvar i häktet kan vara beredda att lämna uppgifter som inte är sanna för att förbättra sin situation. Att polisen då ska kunna erbjuda strafflindring när en person har garden sänkt så, och att man sätter sådan tilltro till deras bevisvärde när andra personer ska bli fällda, det tycker jag inte är bra, sa Johan Eriksson i sitt inledande anförande, och fastslog att man inte fick rucka på rättssäkerheten för att få fällande domar.
Men enligt Claes Borgström är argumenten för kronvittnen starkare än motargumenten. Det är i samhällets intresse att klara upp och förebygga brott. Det är också i målsägandes intresse att få målet utrett. Det är också i den tilltalades intresse, och därför en viktig fråga för försvarsadvokaten.
– Om jag sitter inne med uppgifter som kan leda till att klara upp allvarlig brottslighet och kanske förebygga ytterligare brott, varför då berätta det om jag inte har en enda vinst att göra på det, frågade Borgström retoriskt.
Eriksson och Borgström diskuterade också hur ett system med kronvittnen skulle utformas. Johan Eriksson pekade på att ett sådant innebär att en del av bevisbördan läggs över på åklagaren, som ska bedöma uppgifterna och ingå något slags avtal med den tilltalade om strafflindring. Claes Borgström var av en annan uppfattning.
– Det är lustigt att man tar för givet att det är ett amerikanskt system som ska tillämpas, sa han, och tillade att han inte är anhängare av ett system där åklagaren sluter avtal.
Istället är det domstolen som ska bedöma värdet av de uppgifter som lämnats, fastslog Borgström.
Omröstning bland deltagarna.
Debatten avslutades med att åhörarna fick rösta om vem som hade de starkaste argumenten. Majoriteten underkände argumentationen för kronvittnen och gick på Johan Erikssons linje.
HD:s mål B 2074-09 gällde en före detta medlem i MC-gänget Bandidos, dömd till tre års fängelse i tingsrätt och hovrätt för bland annat medhjälp till mordförsök. Mannen överklagade domen och yrkade på ett lindrigare straff, bland annat med hänvisning till att han angett sig själv och dessutom lämnat uppgifter som bidragit till att brottet klarades upp och att hans medbrottslingar kunde fällas.
Enligt HD finns det förmildrande omständigheter i fallet som ska påverka straffets längd, bland annat att mannen angett sig själv och att han efter detta lever under hot. Någon strafflindring på grund av att han avslöjat andra som var inblandade i brotten anser sig dock HD inte kunna ge. Utrymmet för sådan straffrabatt är mycket begränsat, och omfattar bara enstaka fall av undantagskaraktär, skriver domstolen i sin dom. HD fastställer hovrättens och tingsrättens dom på tre års fängelse.