Den organiserade brottsligheten och dess systemhotande effekter har medfört att såväl svenska myndigheter som EU intensifierat arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Ny EU-lagstiftning träder i kraft 2027 och ställer höga krav på de verksamhetsutövare som omfattas av regelverket.
Mot denna bakgrund lanserar Advokatsamfundets tillsynsenhet en informationsserie om penningtvättsregelverket. Serien kommer att innehålla förklarande och fördjupande artiklar om lagstiftningens tillämpning, praktisk vägledning samt intervjuer med experter.
På denna första informationssida klargör vi vilka uppdrag som omfattas av penningtvättslagen och varför kunskap om regelverket är nödvändig även för advokater vars uppdrag normalt faller utanför lagens tillämpningsområde.
Innehåll på sidan
Kunskap om penningtvättsregelverket – en nödvändighet för alla advokater
Vilka uppdrag omfattas av den administrativa lagstiftningen?
Förhållandet mellan det administrativa och det straffrättsliga regelverket
Klientmedelskonton innebär särskilda risker
Varför en obligatorisk informationsinhämtning?
Länkar till sidor med information om penningtvättsregleringen
Kunskap om penningtvättsregelverket – en nödvändighet för alla advokater
Advokatsamfundets tillsynsenhet genomförde under hösten 2025 en obligatorisk informationsinhämtning från samtliga svenska advokatbyråer avseende användningen av klientmedelskonton. Genom svaren har det framkommit att det i vissa fall finns osäkerhet kring vilka uppdrag som omfattas av penningtvättslagen, vilket motiverar ett förtydligande.
Eftersom gränsdragningen inte alltid är självklar avser tillsynsenheten att i detta första informationsutskick, genom konkreta exempel, klargöra när ett uppdrag omfattas av det administrativa regelverket.
Att ett uppdrag faller utanför det administrativa regelverket innebär dock inte att straffrättsligt ansvar är uteslutet. Advokater kan hållas ansvariga för medverkan till penningtvätt enligt det straffrättsliga regelverket. Mot denna bakgrund är det viktigt att samtliga advokater har grundläggande kunskap om hur penningtvätt kan ta sig uttryck, om gällande regler samt om de riskindikatorer som kan aktualiseras i advokatverksamhet.
Vilka uppdrag omfattas av den administrativa lagstiftningen?
Den svenska administrativa regleringen finns främst i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen), med vissa kompletterande bestämmelser i förordning. [1] Advokater omfattas av penningtvättslagen i den utsträckning verksamheten avser sådana tjänster som anges i 1 kap. 4 § första stycket.
PTL gäller när en advokat:
- Handlar i en klients namn och för klientens räkning vid finansiella transaktioner eller transaktioner med fastigheter. Detta kan vara exempelvis betalningar, överföringar eller andra transaktioner där advokaten agerar som mellanhand.
- Hjälper till vid planering eller genomförande av transaktioner för en klients räkning vid:
- köp och försäljning av fastigheter eller företag (ex. inkråmsöverlåtelse, köp av aktieposter, andelar i handelsbolag);
- förvaltning av klientens pengar, värdepapper eller andra tillgångar (t.ex. förvaring av aktiebrev);
- öppnande eller förvaltning av bank- spar eller värdepapperskonton (t.ex. klientmedelskonto);
- anskaffande av kapital för bildande, drift eller ledning av företag (t.ex. upprättande av låneavtal, nyemission);
- bildande, drift eller ledning av bolag, föreningar, stiftelser eller truster (t.ex. aktiebolagsbildning, företagsöverlåtelser och köp av lagerbolag).
Penningtvättslagen anger övergripande ramar för när ett uppdrag omfattas av det administrativa regelverket. Gränsdragningen är dock inte alltid självklar och förarbetena ger begränsad vägledning.
De uppdrag som omfattas är typiskt sett sådana där advokaten medverkar vid finansiella transaktioner eller företags- och fastighetstransaktioner för en klients räkning, eller bistår vid planering och genomförande av sådana åtgärder. Det senare innebär att uppdraget inte behöver bestå i att advokaten själv genomför transaktionen; det kan vara tillräckligt att uppdraget utgör ett led i en transaktion eller i ett upplägg som syftar till att möjliggöra eller strukturera en överföring eller hantering av tillgångar.
Advokater bör samtidigt vara uppmärksamma på att ett uppdrag kan förändras under ärendets gång. Ett uppdrag som inledningsvis faller utanför lagens tillämpningsområde kan senare komma att innefatta moment som medför att penningtvättslagen blir tillämplig. Bedömningen kan därför behöva omprövas om uppdragets karaktär ändras.
Finansiella transaktioner
Generellt sett faller de flesta typer av humanjuridiska uppdrag, liksom rent processrättsliga uppdrag, utanför lagens tillämpningsområde, under förutsättning att dessa inte även innefattar åtgärder som uttryckligen anges utgöra sådana tjänster som omfattas av lagstiftningen. Sådana åtgärder kan exempelvis vara att handla i en klients namn och för dennes räkning vid finansiella transaktioner eller att biträda vid planering eller genomförande av transaktioner avseende öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdepapperskonton.
Ett uppdrag som innefattar att advokaten agerar som mellanhand vid finansiella transaktioner medför som regel att uppdraget omfattas av PTL. I sådana uppdrag är det advokaten som, via ett klientmedelskonto, administrerar betalningsflöden mellan parter utan att själv vara slutlig mottagare av medlen.
Som exempel på sådana uppdrag kan nämnas:
- Förlikningslikvider där advokater mottar och fördelar ersättning mellan parter efter dom eller förlikning.
- Mottagande samt utbetalning från myndighet som t.ex. Kronofogdemyndigheten.
- Skadestånd där medel tas emot från motpart eller försäkringsbolag och sedan vidarebefordras till klient.
Mottagande av medel från en svensk myndighet eller ett etablerat försäkringsbolag utgör typiskt sett en omständighet som kan tala för låg risk. Om den samlade riskbedömningen i det enskilda fallet ger stöd för detta får advokaten tillämpa förenklade åtgärder för klientkännedom. Skyldigheten att dokumentera åtgärderna, fortlöpande följa upp uppdraget samt rapportera misstänkta förhållanden kvarstår dock oförändrad.
[1] Se förordningen (2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt förordningen (2017:667) om registrering av verkliga huvudmän.
Betalning av arvode
Advokatsamfundets uppfattning är att betalning av arvode för en utförd juridisk tjänst i sig normalt inte utgör en sådan transaktion som omfattas av penningtvättslagen. [2] Själva ersättningen för uppdraget faller därmed som utgångspunkt utanför penningtvättslagens tillämpningsområde.
Detta utesluter dock inte att mottagandet av arvode kan få straffrättslig betydelse. I den tidigare regleringen om penninghäleri knöts ansvaret till otillbörligt främjande av annans möjlighet att tillgodogöra sig brottsligt utbyte. I förarbetena uttalades att normala affärstransaktioner inte var avsedda att omfattas av straffansvaret och att det inte är otillbörligt att tillhandahålla sedvanliga tjänster på normala villkor eller att ta emot betalning för en giltig och förfallen fordran, även om betalningen ytterst härrör från brott (prop. 1990/91:127 s. 53–55). I doktrin har detta analyserats som att betalning av en sådan fordran typiskt sett faller utanför det straffbara området (Wennberg, JT 2003/04 s. 846 ff.).
Den nuvarande regleringen har emellertid en delvis annan systematik. Genom lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott infördes en självständig kriminalisering av penningtvätt med en tydligare uppdelning mellan olika brottstyper. Enligt 3 § krävs uppsåt i förhållande till att egendomen härrör från brott samt att åtgärden innebär att egendomens ursprung döljs eller att möjligheterna att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde främjas. Enligt 4 § kan ansvar inträda om någon otillbörligen främjar möjligheterna att omsätta egendom som härrör från brott, även utan särskilt penningtvättssyfte.
Genom 7 § infördes dessutom brottet näringspenningtvätt. Bestämmelsen tar sikte på situationer där någon i näringsverksamhet medverkar till en åtgärd som skäligen kan antas vara vidtagen i penningtvättssyfte. För ansvar krävs att medverkan innebär ett klandervärt risktagande. Bedömningen är således inte enbart beroende av faktisk insikt om medlens ursprung, utan kan även aktualiseras om agerandet, mot bakgrund av omständigheterna, kan bedömas som ett klandervärt risktagande.
Svensk praxis ger inte något uttryckligt svar på frågan om en advokat kan göras straffrättsligt ansvarig enbart genom att ta emot arvode som senare visar sig härröra från brott. I Tyskland har frågan däremot varit föremål för prövning av såväl Högsta domstolen som Författningsdomstolen. Tysk rätt har där utvecklat en särskild tröskel för försvarararvoden, vilken numera kommer till uttryck i § 261 i den tyska brottsbalken (Strafgesetzbuch). En försvarare som tar emot arvode anses enligt bestämmelsen handla uppsåtligen endast om han eller hon vid tidpunkten för mottagandet hade säker kunskap (”sichere Kenntnis”) om medlens brottsliga ursprung. Regeln har motiverats med hänvisning till rätten till försvar och skyddet för advokatens yrkesutövning.
Det saknas en uttrycklig reglering i svensk rätt som särskilt tar sikte på mottagande av advokatarvode i dessa situationer. Möjligheten att ta emot ersättning för utfört arbete är nära förknippad med rätten till försvar och advokatens oberoende ställning. Samtidigt innehåller den straffrättsliga regleringen om penningtvätt inte något generellt undantag för ersättning för juridiska tjänster.
Mot denna bakgrund framstår rättsläget, i avsaknad av vägledande svensk praxis, som delvis oklart. Bedömningen får därför antas ske genom en samlad prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. I denna prövning kan advokatens insikt om medlens ursprung samt omständigheterna kring betalningens mottagande och hantering få betydelse.
Skillnaden mellan betalning och förskott
En viktig distinktion bör göras mellan betalning av redan intjänat arvode och mottagande av förskott.
Betalning av arvode för utfört arbete innebär att en giltig och förfallen fordran regleras. Om betalningen sker på sedvanliga villkor och utan tydliga riskindikatorer talar såväl förarbeten som doktrin för att detta typiskt sett inte kan utgöra ett straffbart främjande eller ett klandervärt risktagande.
Förskott på arvode innebär att advokaten initialt förvaltar medel för klientens räkning. Innan arbetet har utförts utgör medlen i praktiken klientmedel. Detta kan i vissa situationer påverka riskbedömningen, särskilt om beloppet är oproportionerligt eller kombineras med krav på återbetalning eller omdisponering.
Omständigheter som kan motivera särskild försiktighet
Följande omständigheter kan, var för sig eller i kombination, utgöra varningssignaler:
- ovanligt höga eller oproportionerliga arvoden i förhållande till uppdragets art och omfattning,
- betalning från tredje man,
- upplägg där klienten begär att hela eller delar av arvodet ska återbetalas till klienten eller till tredje man.
[2] Se Advokatsamfundets vägledning beträffande penningtvättslagen.
Uppdrag som faller utanför det administrativa regelverket
Penningtvättslagen är som huvudregel inte tillämplig när advokaten inte agerar inom ramen för ett uppdragsförhållande direkt gentemot en klient i de situationer som anges i 1 kap. 4 § penningtvättslagen. Exempelvis omfattas advokaten normalt inte när han eller hon av domstol har förordnats som konkursförvaltare, eftersom uppdraget då inte utgör ett uppdragsförhållande med en klient i lagens mening.
Även rena rättsliga förfaranden, där advokaten bedömer en klients rättsliga ställning eller biträder klienten i domstol, faller i regel utanför lagens tillämpningsområde, förutsatt att uppdraget inte samtidigt innefattar medverkan vid finansiella transaktioner eller annan sådan verksamhet som anges i lagens uttömmande uppräkning.
Uppdrag som uteslutande avser rådgivning inför eller biträde i rättegång omfattas således normalt inte av det administrativa regelverket.
Uppdrag där klientförhållande saknas
Uppdrag där advokaten förordnas av domstol, exempelvis som konkursförvaltare eller boutredningsman, faller typiskt sett utanför penningtvättslagens tillämpningsområde, eftersom advokaten då inte agerar inom ramen för ett uppdragsförhållande med en klient i lagens mening.
Rena rättsliga förfaranden
Biträde i familjerättsliga angelägenheter, uppdrag som försvarare, uppdrag som offentligt biträde, rådgivning och/eller agerande i en tvist i domstol faller normalt utanför penningtvättslagens tillämpning.
Förhållandet mellan det administrativa och det straffrättsliga regelverket
Antalet anmälda penningtvättsbrott har ökat kraftigt de senaste åren och det förekommer exempel på advokater som misstänkts, åtalats och i vissa fall dömts för medverkan till penningtvättsbrott. Det straffrättsliga regelverket återfinns främst i lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott samt terroristbrottslagen (2022:666). Även om ett uppdrag inte omfattas av det administrativa regelverket föreligger inga undantag för advokatuppdrag i det straffrättsliga regelverket.
Av förarbetena framgår att i de fall det, i enlighet med penningtvättslagens regler, är legitimt att genomföra en misstänkt transaktion ska något straffansvar inte kunna följa (prop. 2013/14:121 s. 60). Det straffrättsliga ansvaret är alltså inte avsett att träffa åtgärder som är tillåtna inom ramen för det administrativa regelverkets systematik.
Högsta domstolen har i NJA 2022 s. 42 (”Näringspenningtvätten i Dackom Bygg”) uttalat att bestämmelserna i penningtvättslagen kan få betydelse vid bedömningen av om någon, inom ramen för näringsverksamhet som omfattas av lagen, har gjort sig skyldig till ett sådant klandervärt risktagande som förutsätts för straffansvar. Det administrativa regelverket kan därmed vara vägledande när domstolen bedömer om ett agerande varit straffrättsligt klandervärt.
Mot denna bakgrund är det av central betydelse att advokaten har tillräcklig kännedom om klienten och uppdragets syfte. Detta gäller särskilt i uppdrag som omfattas av penningtvättslagens tillämpningsområde, men klientkännedom och en tydlig förståelse av uppdragets faktiska innehåll är också en viktig försiktighetsåtgärd i andra uppdrag. Det minskar risken för att advokaten oavsiktligt medverkar i ett förfarande som kan bedömas som straffrättsligt klandervärt.
Experten svarar
Advokaten Björn Wendleby
Advokat och delägare på Harvest Advokatbyrå, med mångårig erfarenhet av frågeställningar rörande såväl det straffrättsliga som det näringsrättsliga regelverket för att motverka penningtvätt. Han har författat flera lagkommentarer och är en av författarna till boken ”Åtgärder mot penningtvätt m.m. – en praktisk vägledning och kommentar”.
Varför är det av betydelse att även advokater som uteslutande arbetar med exempelvis offentliga försvararuppdrag har kunskap om det administrativa regelverket i penningtvättslagen, trots att sådana uppdrag normalt faller utanför lagens tillämpningsområde?
Offentliga försvararuppdrag kan exempelvis omfatta ett uppdrag att försvara en person som åtalats för penningtvättsbrott. I det fall åtalet omfattar åtgärder som den åtalade utfört i egenskap av anställd på en verksamhetsutövare som omfattas av det administrativa regelverket kan det vara av vikt att framföra att den anställde agerat i enlighet med det administrativa regelverket – om så har varit fallet. Advokatens biträde underlättas i förevarande fall väsentligt om advokaten själv är väl insatt i det administrativa regelverket.
På vilket sätt kan kunskap om det administrativa regelverket bidra till att advokater undviker straffrättsligt ansvar för exempelvis näringspenningtvätt?
En god kunskap om det administrativa regelverket medför att en advokat även får en medvetenhet om de risker för penningtvätt som kan föreligga i olika situationer. Därigenom kan en advokat undvika att exempelvis göra sig skyldig till näringspenningtvätt.
Finns det en risk att advokater som arbetar med humanjuridik eller rena processuppdrag underskattar sin exponering mot penningtvättsproblematik?
Denna risk föreligger definitivt. Oavsett vilken typ av ärenden som en advokat arbetar med måste advokaten vara insatt i det straffrättsliga regelverket för att motverka penningtvätt och därigenom undvika att omedvetet agera i strid med detta regelverk, exempelvis vid biträde med penningöverföringar.
Vilka typer av situationer eller moment i dessa uppdrag innebär enligt din erfarenhet störst risk för att advokaten omedvetet hamnar i ett straffrättsligt riskläge?
En typsituation är när en advokat medverkar vid penningöverföringar, exempelvis när en klient önskar biträde med att överföra medel.
En advokat kan även hamna i ett straffrättsligt riskläge genom att medverka till att upprätta handlingar som kan ge en skenbar förklaring till innehav av egendom. Om en advokat exempelvis upprättar ett skuldebrev eller ett avtal som saknar verklig grund, i syfte att legitimera en transaktion eller ett innehav av medel, kan detta vara en brottslig åtgärd.
Advokatsamfundets uppfattning är att betalning av arvode i sig inte kan anses utgöra en sådan form av transaktion som omfattas av penningtvättslagen. Hur förhåller det sig med förskott på arvode?
Förskott på arvode bör bedömas på samma sätt.
Bör advokater vidta några kontroller avseende medlens ursprung vid mottagande av förskott på arvode?
En inbetalning på advokatbyråns konto från en bank eller något annat betalningsinstitut som avser förskott bör normalt inte föranleda några kontroller avseende medlens ursprung.
Vad gör man om klienten sätter in ett större förskott än vad man kommit överens om?
En kontakt bör tas med klienten i syfte att få reda på skälen till den större inbetalningen. Om dessa skäl framstår som objektivt sätt godtagbara, exempelvis att klienten har för avsikt att i närtid anlita advokatbyrån för ytterligare uppdrag, kan beloppet kvarstå på kontot. Om klienten inte kan lämna någon godtagbar förklaring bör som utgångspunkt överskjutande belopp återbetalas till klienten.
Vad innebär s.k. omvänd penningtvätt, och i vilka situationer kan advokater riskera att bli involverade i sådana upplägg?
Traditionell penningtvätt handlar om att hantera egendom som redan har ett brottsligt ursprung Omvänd penningtvätt handlar istället om att hantera lagligt förvärvad egendom på ett sätt som är ägnat att dölja att den ska användas för en framtida brottslig handling. Pengarna är alltså "rena" från början men ska användas för ett "smutsigt" ändamål.
Ett exempel på omvänd penningtvätt är finansiering av terrorism, där vita lagligt intjänade pengar (eller brottsvinster) används för att stödja terroristorganisationer. Andra exempel är bluffakturor och påhittade kvitton: Ett företag kan skapa skenbara transaktioner för att flytta pengar till en kriminell mottagare.
Advokater kan riskera att bli inblandade i denna typ av upplägg på olika sätt, exempelvis genom att biträda en klient genom att överföra medel till konton som visar sig tillhöra eller ha kopplingar till en terroristorganisation.
I vilka situationer, och vilken typ av dokumentation avseende kontoinnehavare, bör advokaten inhämta vid en betalningsanvisning från klient, exempelvis avseende ersättning från Justitiekanslern eller försäkringsersättning?
När en klient ber en advokat att betala ut medel till någon annan person är klienten bör advokaten som regel alltid ställa frågor till klienten om skälen till att medlen ska betalas till någon annan än klienten. Detta gäller oavsett om medlen härrör från en transaktion, utgör en försäkringsersättning eller har något annat ursprung. Om omständigheterna kring transaktionen är misstänkta – till exempel att syftet är oklart, mottagaren är okänd eller har koppling till brottslighet, eller att transaktionen saknar ett legitimt affärsmässigt syfte – kan åtgärden skäligen antas ha ett penningtvättssyfte. Att då genomföra överföringen utgör ett klandervärt risktagande och kan vara näringspenningtvätt. Detta bekräftas i fallet NJA 2023 s. 708.
För att undvika att hamna i ett straffrättsligt riskläge kan advokaten därför överväga att fastställda interna rutiner som innefattar att alltid utbetala inkomna medel till klienten. Därefter får klienten själv hantera utbetalningar till tredje man.
För ansvar för näringspenningtvätt krävs inte att ett visst förbrott kan styrkas. Bedömningen tar i stället sikte på om den aktuella åtgärden, mot bakgrund av omständigheterna, inneburit ett klandervärt risktagande. Hur undviker en advokat att agera på ett sätt som kan bedömas som klandervärt?
Det är centralt att alla anställda på advokatbyrån fortlöpande erhåller utbildning avseende frågeställningarna, att en medvetenhet om dessa byggs upp och att byrån har väl genomarbetade interna rutiner. Finns dessa delkomponenter på plats bör risken minskas dramatiskt för att advokaten agerar på ett sätt som kan bedömas som klandervärt.
Om du skulle ge ett råd till advokater som upplever osäkerhet kring hur de ska identifiera, förstå och hantera penningtvättsrisker i sin yrkesutövning – vilket skulle det vara?
Ta hjälp! Inom samfundet finns det flera byråer med bred erfarenhet av frågeställningar rörande penningtvätt.
Du kan läsa en längre artikel med Björn Wendleby i Advokaten nr 2/2026, med utgivning den 5 mars.
Klientmedelskonton innebär särskilda risker
Transaktioner på klientmedelskonton kräver särskilda försiktighetsåtgärder och väl utvecklade rutiner för att säkerställa att kontona inte används för att dölja eller integrera medel av misstänkt eller brottsligt ursprung.
Enligt Finanspolisen utgör klientmedelskonton en sårbarhet i det finansiella systemet. De kan missbrukas för att dölja och integrera brottsvinster genom att pengar passerar ett klientmedelskonto där de ”tvättas” (dvs. ger sken av att ha ett legitimt ursprung) innan de förs vidare. Underrättelser visar att advokaters klientmedelskonton har använts i penningtvättstransaktioner.
En särskild risk som lyfts är att bankerna har begränsad insyn i klientmedelskonton. Det innebär att advokatbyrån i praktiken får en förstärkt kontrollfunktion. När banken inte har full insyn ökar kraven på advokatens egna kontroller.
Även den nationella riskbedömningen (NRA 2020/2021) [3] pekar på att organiserad brottslighet i ökande grad söker tillgång till legala strukturer och professionella tjänster för att omsätta och integrera brottsvinster. Professionella aktörer, som advokater, kan – medvetet eller omedvetet – få en funktion i brottsvinstkedjan om kontrollerna brister. I detta sammanhang är klientmedelskonton särskilt känsliga, eftersom de kan uppfattas som legitimerande.
I fällande domar avseende näringspenningtvätt har domstolar fäst särskild vikt vid att advokaten haft kännedom om riskhöjande omständigheter, exempelvis att banker redan bedömt klientens verksamhet som riskfylld, och trots detta låtit klientmedelskontot användas för transaktioner å klientens vägnar. Domstolarna har i dessa fall bedömt att advokaten genom ett klandervärt risktagande medverkat till åtgärder som skäligen kunnat antas vara vidtagna i penningtvättssyfte.
Advokatsamfundets restriktiva hållning
Mot bakgrund av de risker som klientmedelskonton medför ur ett penningtvättsperspektiv har Advokatsamfundet i sin vägledning fastslagit att sådana konton ska användas restriktivt. Klientmedelskonton är avsedda för hantering av medel som har ett tydligt samband med ett konkret uppdrag och endast då det är nödvändigt och rimligt att transaktionen sker via advokatbyrån.
Klientmedelskontot är inte avsett att
• fungera som betalningsförmedling,
• ersätta bankens funktion, eller
• hantera löpande affärstransaktioner.
Särskilda riskindikatorer
Följande är exempel på omständigheter som bör utlösa särskild försiktighet:
- Klientens bankrelation har avslutats eller begränsats, exempelvis genom s.k. ”frusna konton”
- Stora belopp utan proportion till uppdragets art
- Snabba in- och utbetalningar
- Tredjemansbetalningar utan tydlig legitim grund
- Utbetalning till annan än insättaren
- Transaktioner utan affärsmässig logik eller dokumentation
- Komplexa bolagsstrukturer eller utlandsflöden
Vad bör advokatbyråer göra?
Om klientmedelskontot ska användas för transaktioner bör advokatbyrån säkerställa att:
- skärpt klientkännedomskontroll genomförs,
- det finns ett tydligt och dokumenterat uppdragssamband,
- transaktionens syfte och grund är klarlagd,
- medlens ursprung är tillräckligt utredda,
- riskbedömningen dokumenteras och uppdateras vid avvikande mönster, och
- användningen av klientmedelskonton ingår i advokatbyråns allmänna riskbedömning och i interna kontrollrutiner.
Det bör även övervägas om transaktionen över huvud taget behöver ske via klientmedelskontot eller om den kan genomföras direkt mellan parterna.
(3) Den nationella riskbedömningen tas fram av Samordningsfunktion mot penningtvätt och finansiering av terrorism. NRA:n är en samlad bedömning av risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i Sverige. Den syftar bl.a. till att utgöra en grund för hur såväl offentliga som privata aktörer bedömer de aktuella riskerna i sina respektive verksamheter.
Varför en obligatorisk informationsinhämtning?
Under hösten 2025 genomförde Advokatsamfundets tillsynsenhet en obligatorisk uppgiftsinhämtning från samtliga advokatbyråer i Sverige. Chefen för tillsynsenheten, Jens Kallmin, förklarar bakgrunden.
– Vi ville skapa ett gemensamt och jämförbart faktaunderlag för vår riskbaserade tillsyn enligt penningtvättsregelverket. De uppgifter som byråerna lämnade har därefter använts för att välja ut vilka byråer som ska granskas närmare, utifrån objektiva och riskbaserade kriterier.
Informationsinhämtningen gav också en tydligare överblick över hur många advokatbyråer som arbetar med uppdrag som omfattas av penningtvättslagen och hur klientmedelskonton används inom advokatverksamheten. En mer utförlig redovisning av resultaten kommer att presenteras senare.
Det nya EU-regelverket på området ställer dessutom högre krav på tillsynsorganen. Enligt artikel 40.2 i det sjätte penningtvättsdirektivet (EU) 2024/1640 ska tillsynsorgan regelbundet bedöma varje verksamhets inneboende och kvarvarande risker och anpassa tillsynens omfattning därefter. Det förutsätter att relevant information samlas in och analyseras löpande.
– Därför ser vi ett behov av att etablera ett mer permanent och strukturerat system för informationsinhämtning och riskprofilering. Vi har inlett en förstudie för att utveckla ett sådant system, med utgångspunkt i befintliga digitala lösningar och kommande EU-riktlinjer, säger Jens Kallmin.
Länkar till sidor med information om penningtvättsregleringen:
Lag (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
CCBE:s Anti-Money-Laundering Committee
EU-kommissionen: Anti-money laundering and countering the financing of terrorism at EU level
The Financial Action Task Force (FATF)
Ekobrottsmyndighetens checklista
Nästa utskick
Nästa utskick från Advokatsamfundets tillsynsenhet kommer bland annat att behandla de krav som penningtvättslagen ställer på advokatbyråns verksamhet.