Regeringens förslag om att villkorlig frigivning ska kopplas ihop med deltagande i återfallsförebyggande åtgärder strider mot principerna om likabehandling, proportionalitet och förutsägbarhet. Det anser Advokatsamfundet i sitt yttrande över utkast till lagrådsremiss En tydligare koppling mellan villkorlig frigivning och deltagande i återfallsförebyggande åtgärder.
Regeringen föreslår i utkastet att villkorlig frigivning, i större utsträckning än i dag, ska kunna skjutas upp för den som under anstaltstiden inte deltar i återfallsförebyggande åtgärder eller i övrigt missköter sig under verkställighetstiden. Vilka skötsamhetsregler som gäller och vilka åtgärder som planeras ska fastslås i en individuell verkställighetsplan.
Detta innebär dock, enligt Advokatsamfundet, att den dömde inte helt kan förutse när han eller hon kommer att friges. Inte heller kan den intagne överblicka vilka krav på skötsamhet som kommer att ställas om verkställighetsplanen ändras under strafftiden. Olika personer på samma anstalt kan också komma att avtjäna olika långa straff och även få olika skötsamhetskrav att leva upp till. Konsekvensen blir att de föreslagna reglerna både blir ojämlika och svårförutsägbara, anser Advokatsamfundet.
Samfundet pekar också på risken för att intagna ”tvingas” att delta i behandlingsinsatser, som de egentligen inte är motiverade för, eftersom de annars riskerar att få sin frigivning uppskjuten. Detta kan inverka negativt på dömda som faktiskt är motiverade att ta emot behandling.
Att koppla ihop villkorlig frigivning med deltagande i återfallsförebyggande åtgärder innebär enligt Advokatsamfundet slutligen också att reglerna om villkorlig frigivning inte längre kan användas som en reaktion på en eventuell ny brottslighet.