I rättegångsbalken finns regler för Advokatsamfundets verksamhet och om advokaternas ställning i rättsstaten. Rättegångsbalken ger Advokatsamfundet vissa uppgifter som innebär myndighetsutövning. Myndighetsutövningen gäller framför allt frågor om vilka som ska antas som ledamöter av samfundet och om tillsynen över advokaterna.

I rättegångsbalken slås också advokaternas tystnadsplikt fast.

Utdrag ur rättegångsbalken

[Ändringar införda t.o.m. SFS 2023:770]

8 KAP.

Om advokater.

 

1 §.

För riket skall finnas ett allmänt advokatsamfund. Stadgar för sam­fundet fastställas av regeringen.

Advokat är den som är ledamot av samfundet.

 

2 §.

Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som

  1. har hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska uni­on­en, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz,
  2. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för be­hör­ig­het till domarämbete,
  3. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teoretisk utbildning,
  4. har gjort sig känd för redbarhet, och
  5. även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet.

Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag från antagningskraven såvitt gäller första stycket 1. Detsamma gäller antagningskraven enligt första stycket 2 och 3 beträffande den som är auktoriserad som advokat i en annan stat i enlighet med där gällande bestämmelser.

Den som har genomgått en utbildning som krävs för att bli ad­vokat i en stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska sam­arbetsområdet eller i Schweiz och som i Sverige genomgått ett prov som visar att han eller hon har tillräckliga kunskaper om den svenska rättsordningen, ska anses uppfylla kraven enligt första stycket 2 och 3. Detsamma gäller den som registrerats enligt 2 a § och som därefter under minst tre år bedrivit faktisk och regel­bunden advokatverksamhet i Sverige, under förutsättning antingen att verksamheten huvudsakligen omfattat svensk rätt eller att, om verk­samheten inte huvudsakligen omfattat svensk rätt, den re­gist­rera­de på annat sätt har förvärvat tillräckliga kunskaper och er­faren­heter för att antas till ledamot i samfundet.

Den som har blivit auktoriserad som advokat i Danmark, Fin­land, Island eller Norge i enlighet med där gällande bestämmelser och som därefter under minst tre år på ett tillfredsställande sätt har tjänst­gjort som biträdande jurist på advokatbyrå i Sverige ska an­ses uppfylla kraven enligt första stycket 2–5.

Den som är försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall är förbjuden att läm­na juridiskt eller ekonomiskt biträde.

Ordinarie domare, allmän åklagare eller kronofogde får inte an­tas till ledamot. Detsamma gäller den som annars är anställd hos nå­gon annan än advokat, om inte advokatsamfundets styrelse med­ger undantag.

 

2 a §.

Den som är auktoriserad som advokat i en annan stat inom Europe­iska unionen och utövar stadigvarande advokatverksamhet i Sverige under sitt hemlands titel, skall vara registrerad hos ad­vokat­samfundet.

En sådan advokat skall uppfylla de villkor som anges i 2 § sjätte stycket.

 

3 §.

Ansökan om inträde i advokatsamfundet eller registrering enligt 2 a § prövas av dess styrelse.

 

4 §.

En advokat skall i sin verksamhet redbart och nitiskt utföra de upp­drag som anförtrotts honom och iaktta god advokatsed. En ad­vokat är skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkes­utövning när god advokatsed kräver detta.

I advokatverksamhet som bedrivs i bolagsform får endast ad­vokat vara delägare eller bolagsman, om inte advokatsamfundets styr­else medger undantag.

En advokat är skyldig att hålla sina huvudmäns pengar och and­ra tillgångar avskilda från det som tillhör honom själv.

 

5 §.

5 § har upphävts.

 

6 §.

Advokatväsendet står under tillsyn av advokatsamfundets styr­else och disciplinnämnd. Styrelsen och disciplinnämnden ska se till att en advokat uppfyller sina skyldigheter när han eller hon ut­för talan i domstol och utövar sin advokatverksamhet i övrigt. Frågor om disciplinära ingripanden mot advokater enligt 7 § första–fjärde styckena och 7 a § prövas av disciplinnämnden och, i enlighet med vad som bestäms i stadgarna, av styrelsen. En ad­vokat är skyldig att lämna de uppgifter till samfundet som behövs för tillsynen.

Justitiekanslern får begära att disciplinnämnden vidtar åtgärder mot en advokat som inte uppfyller sina skyldigheter och att styr­elsen vidtar åtgärder mot den som inte längre är behörig att vara ad­vokat.

Den som har deltagit i handläggningen av ett tillsynsärende hos ad­vokatsamfundet får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om någons personliga eller ekonomiska förhållanden.

 

7 §.

En advokat som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får advokaten i stället tilldelas en varning.

En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får med­delas en varning eller erinran. Är omständigheterna synnerlig­en försvårande, får advokaten uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en sådan advokat som avses i 2 a §, registreringen upphävas.

En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att betala en straffavgift till samfundet med lägst tiotusen och högst tvåhundrafemtiotusen kronor. Till den del en varning avser en överträdelse av en bestämmelse i 2–6 kap. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism gäller i stället för straffavgift det som föreskrivs om sanktionsavgift i 7 a kap. 5–11 §§ den lagen.

Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att till­dela en advokat erinran, göra ett uttalande om att advokatens åt­gärd är felaktig eller olämplig.

En advokat är skyldig att genast träda ur samfundet om det inträffar en sådan omständighet som gör att han eller hon enligt 2 § femte eller sjätte stycket inte får antas till ledamot av samfundet, om inte styrelsen i fall som avses i 2 § sjätte stycket andra meningen medger undantag. Om advokaten inte träder ur samfundet, trots att han eller hon är skyldig att utträda, ska styrelsen besluta om hans eller hennes uteslutning. Detsamma gäller om en advokat inte längre uppfyller hemvistkravet enligt 2 § första stycket 1 och styrelsen inte medger att han eller hon får stå kvar som ledamot av samfundet. Om en sådan advokat som är registrerad enligt 2 a § fråntas rätten att uppträda som advokat i den stat där han eller hon är auktoriserad, ska styrelsen upphäva registreringen.

I beslutet om uteslutning ur samfundet får det föreskrivas att beslutet genast ska verkställas. Detsamma gäller ett beslut att upphäva en registrering.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket andra meningen får inte åtalas av någon annan än Justitiekanslern. Åtal får väckas en­dast om det är påkallat från allmän synpunkt.

 

7 a §.

En advokat som, i andra fall än som avses i 7 § första stycket, gen­om att begå brott har visat sig uppenbart olämplig att vara ad­vokat ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan ad­vokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas.

I samband med ett beslut om uteslutning eller upphävande av re­gistrering enligt första stycket får det bestämmas att beslutet ska verk­ställas genast.

 

8 §.

Den som har fått avslag på en ansökan om inträde i ad­vokat­sam­fundet eller som har uteslutits ur advokatsamfundet får över­klaga beslutet till Högsta domstolen. Detsamma gäller den som har fått avslag på en ansökan om registrering enligt 2 a § eller som har fått sin registrering upphävd enligt 7 eller 7 a §. Justitie­kanslern får överklaga ett beslut enligt 7 eller 7 a § till Högsta dom­stolen.

En advokat som av disciplinnämnden har tilldelats en varning med straffavgift enligt 7 § tredje stycket får överklaga beslutet om straffavgift till advokatsamfundets straffavgiftsnämnd. Om även Justitiekanslern har överklagat beslutet om varning med straffavgift, får straffavgiftsnämnden förklara ärendet vilande till dess att Högsta domstolen har prövat Justitiekanslerns överklagande.

 

9 §.

Vad i rättegångsbalken eller i någon annan lag föreskrivs om ad­vokater skall i tillämpliga delar gälla även den som är auktor­is­erad som advokat i någon annan stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz när den­ne är verksam i Sverige. Därvid skall han använda den yrkes­beteck­ning som används i den stat där han är auktoriserad, ut­tryckt på denna stats språk och med hänvisning till den yrkes­organisation som han tillhör eller till den domstol vid vilken han en­ligt den statens lag får tjänstgöra. Om rätten kräver det, skall den som uppger sig uppfylla kraven i första meningen förete bevis härför.

Första stycket första meningen omfattar bestämmelsen i 4 § and­ra stycket om advokatverksamhet i bolag endast i fråga om den som är skyldig att vara registrerad enligt 2 a §.

Advokatsamfundets styrelse skall underrätta behörig myndighet eller organisation i den stat där advokaten är auktoriserad om be­slut i vilket det har konstaterats att han åsidosatt sina plikter som ad­vokat.

 

10 §.

Den som utan att vara behörig till det utger sig för att vara auk­tor­iserad som advokat i Sverige eller i en annan stat inom Europe­iska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, döms till böter.

 

11 §.

Regeringen får föreskriva att bestämmelserna i detta kapitel om re­gistrering av den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska unionen också skall omfatta den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbets­området eller i Schweiz.

36 KAP.

Om vittne.

[– – –] 

5 §.

Den som till följd av 15 kap. 1 eller 2 §, 16 kap. 1 § eller 18 kap. 5, 6 eller 7 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller någon bestämmelse, till vilken det hänvisas i något av dessa lag­rum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om upp­gift­en utan att den myndighet, i vars verksamhet uppgiften har in­hämtats, har gett sitt tillstånd.

Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psyko­loger, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt social­tjänst­lagen (2001:453) och deras biträden samt auktoriserade patent­ombud och deras biträden såvitt avser patenträttsliga an­gelägen­het­er enligt 2 § 1 lagen (2010:1052) om auktorisation av patent­ombud, får höras som vittnen om något som i denna deras yrkes­utöv­ning anförtrotts dem eller som de i samband därmed har er­farit, endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån tyst­nadsplikten gäller samtycker till det. Medlare enligt denna balk, 6 kap. 18 a § föräldrabalken, lagen (1973:188) om ar­rende­nämnd­er och hyresnämnder eller lagen (2011:860) om medling i vissa privaträttsliga tvister och deras biträden, får höras som vitt­nen om vad som anförtrotts dem vid medlingen eller som de i sam­band därmed er­farit, endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det. Den som till följd av 24 kap. 8 § offentlighets- och sekretesslagen inte får läm­na uppgifter som avses där får höras som vittne om dem en­dast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vitt­nen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det.

Trots det som sägs i andra eller tredje stycket föreligger skyld­ig­het att vittna för

  1. advokater och deras biträden, dock inte försvarare, i mål an­gå­ende brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fäng­else i två år,
  2. andra än försvarare och advokater samt deras biträden i mål an­gående brott som avses i 10 kap. 21 och 23 §§ offentlighets- och se­kretesslagen, och
  3. den som har uppgiftsskyldighet enligt 14 kap. 1 § socialtjänst­lagen i mål enligt 5 kap. 2 § eller 6 kap. 6, 13 eller 14 § sam­ma lag eller enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Den som är präst inom ett trossamfund eller den som i ett så­dant samfund har motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själa­vård.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryck­fri­hets­för­ord­ning­en eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vitt­ne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i 3 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Om någon enligt det som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

 

5 a §.

Den som till följd av 18 kap. 1 eller 2 § eller 35 kap. 1 § of­fent­lig­hets- och sekretesslagen (2009:400) inte får lämna uppgift som di­rekt eller indirekt röjer identiteten på den som har lämnat upp­gift­er för att användas i en verksamhet som anges i 18 kap. 1 eller 2 § samma lag, får inte höras som vittne om uppgiften.

Första stycket gäller inte

  1. i fråga om en uppgiftslämnare vars uppgifter åberopas till stöd för ett allmänt åtal,
  2. om den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats har gett sitt tillstånd, och om den till vars förmån sekretessen gäll­er samtycker,
  3. om uppgiftslämnarens identitet kan röjas utan risk för upp­gifts­lämnarens eller hans eller hennes närståendes säkerhet till liv eller hälsa, eller om identiteten kan röjas utan risk för att en verk­sam­het som anges i 18 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sek­ret­ess­lag­en skadas, eller
  4. om rätten anser att det finns synnerlig anledning att höra vitt­net om uppgiften.

 [– – –]

38 KAP.

Om skriftligt bevis.

[– – –] 

2 §.

Innehar någon skriftlig handling, som kan antagas äga betyd­else som bevis, vare han skyldig att förete den; sådan skyldighet åligge dock ej i brottmål den misstänkte eller den som till honom står i sådant förhållande, som avses i 36 kap. 3 §.

Ej vare part eller honom närstående, som nu sagts, skyldig att före­te skriftligt meddelande mellan parten och någon honom när­stå­ende eller mellan sådana närstående inbördes. Befattnings­havare eller annan, som avses i 36 kap. 5 §, må ej förete skriftlig hand­ling, om dess innehåll kan antagas vara sådant, att han ej må höras som vittne därom; innehaves handlingen av part, till förmån för vilken tystnadsplikten gäller, vare han ej skyldig att förete hand­lingen. Stadgandet i 36 kap. 6 § om vittnes rätt att vägra att yttra sig äge motsvarande tillämpning i fråga om innehavare av skrift­lig handling, om dess innehåll är sådant, som avses i nämnda lagrum.

Skyldighet att förete skriftlig handling gälle ej minnes­anteck­ning eller annan sådan uppteckning, som är avsedd uteslutande för personligt bruk, med mindre synnerlig anledning förekommer, att den företes.

 [– – –]