Justitieombudsmannen (JO) riktar kritik mot en polis för hans agerande i samband med ett polisförhör och vid handläggningen i domstol av den misstänktes begäran om försvararbyte.
En offentlig försvarare hade med sig en Ipad till ett polisförhör med en brottsmisstänkt person för att göra anteckningar med hjälp av Ipaden. Förhörsledaren, en polisinspektör, tillät inte att försvararen hade med sig Ipaden på grund av att försvararen kunde spela in förhöret med den och hänvisade till att det gällde förundersökningssekretess. En arrestvakt omhändertog, på uppmaning av förhörsledaren, tillfälligt advokatens Ipad och låste in föremålen i ett skåp. Vakten låste också in en väska som advokaten hade med sig.
I sitt beslut konstaterar JO i att det inte fanns stöd i lag att omhänderta Ipaden. JO kritiserar förhörsledaren för att han ändå beslutade om detta. Det finns inte någon lagbestämmelse som tillåter en polis att tillfälligt omhänderta utrustning för inspelning som en försvarare har med sig till ett förhör.
JO kritiserar också Polismyndigheten för att försvararens väska omhändertogs.
Efter förhöret begärde den misstänkte att få byta försvarare. Tingsrätten avslog begäran om försvararbyte, och den misstänkte överklagade beslutet till hovrätten med hjälp av ett ombud. Även förhörsledaren – polisinspektören – överklagade tingsrättens beslut. Hovrätten avvisade förhörsledarens överklagande med hänvisning till att han inte hade rätt att överklaga beslutet. Under handläggningen i hovrätten uppgav förhörsledaren att det vore positivt för utredningens skull om den brottsmisstänkte inte fick byta försvarare, eftersom det skulle innebära att den misstänkte skulle få ett sämre försvar och att det då skulle bli lättare för polisen att hålla fortsatta förhör.
JO konstaterar i sitt att förhörsledarens agerande stod i strid med regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet och inte var förenligt med polisförordningens krav på att anställda inom polisen ska visa behärskning och uppträda på ett sätt som inger förtroende. JO ser allvarligt på det inträffade och kritiserar förhörsledaren för hans agerande.
JO skriver i sitt beslut: ”Att en polis överklagar en tingsrätts beslut att avslå en misstänkts begäran om byte av försvarare framstår för mig som mycket säreget. Oavsett vilka skäl som låg till grund för BB:s [polisinspektörens] agerande och vilka överväganden han gjorde om möjligheten att få överklagandet prövat i sak, måste han ha förstått att han utifrån de krav som ställs på en polis inte kan göra något sådant.”
”När jag tar del av de upplysningar som BB har lämnat i ärendet hos JO och vad han uppgett till hovrätten kan jag inte frigöra mig från tanken att hans agerande har styrts mer av hans personliga uppfattning om AA [advokaten] än av omsorg om den misstänkte och brottsutredningen. Om det skulle vara på det sättet är det fullständigt oacceptabelt.”
”BB:s uttalande enligt tjänsteanteckningen i hovrätten vittnar dessutom om en bristande insikt om de krav som följer med anställningen som polis. Uttalandet var omdömeslöst och har inte bara rubbat tilltron till BB som polis utan också riskerat att skada förtroendet för polisen i stort.”