Förslag om slopad straffrabatt för 18–20-åringar

I dag lämnade Ungdomsreduktionsutredningen sitt betänkande Slopad straffrabatt för unga myndiga (SOU 2018:85).

Ungdomsreduktionsutredningen har haft i uppdrag av regeringen att överväga och föreslå ändringar om den straffrättsliga särbehandlingen av lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år. Syftet är att åstadkomma att påföljdsbestämningen för åldersgruppen ska motsvara den som gäller för andra myndiga lagöverträdare. I uppdraget ingick också att överväga olika modeller för straffmätningen för lagöverträdare i åldersgruppen 15–17 år.

Utredningen betonar tydligt att den inte har fått i uppdrag att överväga om särbehandlingen av lagöverträdare i åldern 18–20 år ska upphöra, utan att överväga och föreslå hur ett avskaffande av särbehandlingen kan genomföras.

När det gäller lagöverträdare i åldern 18–20 år föreslår utredningen att ungdomsreduktionen, som i dag gäller för lagöverträdare under 21 år, i fortsättningen ska gälla för den som har begått brott innan han eller hon har fyllt 18 år. 

När det gäller lagöverträdare i åldern 15–17 år förespråkar utredningen att den nuvarande regleringen ska fortsätta att tillämpas på samma sätt som i dag. Det innebär att det tillkommer en tröskeleffekt vid 18 års ålder, i och med att ungdomsreduktionen för 18-åriga lagöverträdare upphör.

I fråga om påföljdsval föreslår utredningen att bestämmelsen i brottsbalken 30:5 andra stycket – som föreskriver att det krävs särskilda skäl för att döma lagöverträdare i åldern 18–20 år till fängelse – tas bort.

Utredningen föreslår också att bestämmelserna i lagen (1964:167) om unga lagöverträdare, som innebär att inte bara 15–17-åriga utan också 18–20-åriga lagöverträdare särbehandlas, ska ändras så att lagen bara gäller 15–17-åringar.

Två av experterna i utredningen, advokatsamfundets f.d. ordförande Bengt Ivarsson och Magnus Ulväng, professor i straffrätt vid Uppsala universitet, har lämnat ett särskilt yttrande. Ivarsson och Ulväng anser att det inte finns några skäl att föreslå de ändringar som regeringen har efterfrågat i sina kommittédirektiv. De menar också att skälen för de nuvarande särskilda reglerna för 18–20-åringar fortfarande finns kvar.

I stället för förslagen i utredningsbetänkandet föreslår Ivarsson och Ulväng att det bör införas en bestämmelse som ger domstolarna möjlighet att döma ut straff på samma villkor som gäller för lagöverträdare som har fyllt 21 år, om åklagaren kan visa att den tilltalade har gjort sig skyldig till allvarlig upprepad brottslighet som är kopplad till organiserad brottslighet eller annan kriminalitet som är förenad med gängbildning. Men även i fortsättningen bör det finnas ett absolut hinder mot att döma lagöverträdare under 21 år till livstids fängelse, anser de.

Bengt Ivarsson och Magnus Ulväng skriver i sitt särskilda yttrande:

”Finns det några sakliga skäl att föreslå de ändringar som efterfrågas i direktiven? 

Utredningen har i bland annat avsnitt 4 lämnat en redogörelse avseende bakgrunden till och skälen för den nuvarande särregleringen för personer under 21 år. Dessa skäl kvarstår alltjämt. Vad gäller mognadsprocessen hos unga människor har även färsk forskning bekräftat att unga människor under 25 år inte fullt ut är kapabla att bedöma konsekvenserna av sitt handlande, avsnitt 6.3. Det finns således ingenting i den medicinska eller kriminologiska forskningen som talar för en ändrad lagstiftning, i vart fall inte en ändring som sänker åldersgränsen för en särreglering.

Det förtjänar även att framhållas att det finns en uppenbar risk att man förstärker unga lagöverträdares kriminella identitet genom att döma dem till vuxenpåföljder och dessutom låta dem avtjäna straff tillsammans med betydligt äldre och mer erfarna dömda. Det riskerar att leda till ökad risk för återfall i brott.

I enlighet med direktiven har utredningen tagit del av statistik från Brå. Av denna framgår, avsnitt 6, att brottsligheten i de aktuella åldersgrupperna har gått ner. Det saknas således skäl att ta bort särregleringen med anledning av att brottsligheten ökat i dessa grupper.

Brott som begås av ungdomar utgörs till mycket stor del av mängdbrott såsom stölder, misshandelsbrott och narkotikabrott av mindre allvarligt slag. Endast en mycket liten andel av de unga som döms har gjort sig skyldiga till sådan allvarlig organiserad och gängrelaterad brottslighet som nämns i de skäl som regeringen anger. Att genomföra en generell straffskärpning på ett sådant sätt som framgår av direktiven träffar således en stor del unga som har kopplingar till varken organiserad brottslighet eller annan allvarlig gängrelaterad brottslighet. Det innebär att kostnaden för ändringen blir väsentligt mycket högre än vad som är motiverat.”

Ungdomsreduktionsutredningens betänkande Slopad straffrabatt för unga myndiga (SOU 2018:85)