Högsta domstolen slår fast i ett beslut att åklagaren inte har rätt att överklaga tingsrättens beslut att avslå begäran om ett målsägandebiträde. HD finner att åklagaren inte är part i den frågan och att åklagaren inte har någon självständig klagorätt av något annat skäl.
I samband med en förundersökning om sexuellt ofredande begärde åklagaren att Uppsala tingsrätt skulle förordna ett målägandebiträde. Tingsrätten uppfattade det som en begäran från målsäganden men avslog begäran.
Då överklagade åklagaren avslagsbeslutet till hovrätten, som avvisade överklagandet. Enligt hovrätten hade åklagaren inte något rättsligt intresse av att få överklagandet prövat.
Riksåklagaren överklagade hovrättens beslut till Högsta domstolen, för att få prövat om en åklagare har en självständig rätt att överklaga ett beslut att avslå en begäran om förordnande av målsägandebiträde.
Men HD avslår Riksåklagarens överklagande.
HD konstaterar att åklagaren är skyldig att anmäla behovet av ett målsägandebiträde till domstolen. Men anmälningsskyldigheten leder inte till att åklagaren ska betraktas som part i den frågan.
HD skriver också att bestämmelserna om målägandebiträde huvudsakligen syftar till att tillgodose målsägandens enskilda intressen. För att ge en representant för staten klagorätt krävs det starka skäl, när lagstöd saknas.
Åklagarens ansvar för att bevaka målägandens situation kan motivera att åklagaren ger målsäganden information om möjligheten att överklaga ett avslagsbeslut, anser HD. Men enligt lagen ska förundersökningen bedrivas objektivt, och åklagarens objektivitet skulle kunna ifrågasättas om åklagaren agerade ”ombud” för målsäganden. Därför bör det inte komma i fråga att utan stöd av lag ge åklagaren rätt att föra talan i en fråga som handlar om skyddet för ett enskilt intresse.
HD:s slutsats är att åklagaren mot den bakgrunden inte kan anses ha någon självständig klagorätt i förhållande till ett beslut att inte förordna målsägandebiträde.
Högsta domstolens beslut den 29 januari 2019 i mål nr Ö 5456-18