Justitiekanslern har under 2019 gjort en översyn av den praxis som gäller för anspråk enligt den så kallade frihetsberövandelagen. Översynen har bland annat syftat till att utvärdera och i vissa fall omvärdera hur ersättning för lidande till följd av ett frihetsberövande ska bestämmas. Den senaste större översynen genomfördes 2012.
Översynen har lett till att Justitiekanslern kommer att göra vissa förändringar beträffande frågan om hur lidandeersättning ska bestämmas. En av de mer grundläggande förändringarna är synen på den tid som ett frihetsberövande har pågått.
– Det finns ett starkt stöd för att lidandet ökar ju längre ett frihetsberövande pågår. Det är därför rimligt att tiden ska ges en större betydelse än tidigare och att ersättningen därför ska öka exponentiellt över tid, säger justitiekansler Mari Heidenborg.
Detta innebär bland annat att Justitiekanslern kommer att justera de schabloner som används som utgångspunkt för att bestämma lidandeersättning, de så kallade normalbeloppen. Det betyder emellertid inte att ersättningarna i de enskilda fallen generellt höjs, eftersom Justitiekanslern även gör andra förändringar.
Justitiekanslern ser inte framför sig någon större förändring av det totala belopp som varje år betalas ut i lidandeersättning.
Ändringarna kommer att tillämpas från och med den 1 januari 2020.
Den som har varit frihetsberövad (anhållen eller häktad) utan att sedan bli dömd för gärningen har i regel rätt till ersättning av staten enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder, frihetsberövandelagen. Även andra former av frihetsberövanden kan leda till ersättning enligt samma lag. Under 2018 avgjorde Justitiekanslern närmare 2 000 frihetsberövandeärenden varav ersättning beviljades helt eller delvis i närmare 90 procent av fallen. Den totala ersättningen för 2018 uppgick till ca 82 miljoner kronor.