Från och med den 1 januari 2021 behöver ombud som är offentliga försvarare för en misstänkt inte längre ge in fullmakt till rätten, om inte rätten anser att det behövs. Fullmakt måste finnas, men den behöver som grundregel alltså inte ges in. Den nya bestämmelsen har införts genom ett tillägg i rättegångsbalken 21 kap. 2 § femte stycket.
Lagändringen är en del av de reformer för digital kommunikation i domstolsprocesser som trädde i kraft vid årsskiftet och gör det möjligt att skriftväxlingen i hovrätten vid överklagande av en brottmålsdom kan ske i enbart digital form.
Om domstolen av någon särskild anledning är tveksam till ett uppgivet ombuds behörighet, kan den alltså även i fortsättningen begära in en skriftlig fullmakt. Domstolen behöver inte ange något skäl för en sådan begäran. Domstolen kan behöva utnyttja den möjligheten till exempel om det inte framgår av överklagandet att den offentlige försvararen också är ombud för den misstänkte.
Om ett ombud inte ger in någon fullmakt till hovrätten trots att rätten har begärt det, ska överklagandet avvisas, enligt rättegångsbalken 51 kap. 7 § och 52 kap. 6 §. Men det framgår av praxis (NJA 2017 s. 683 I–III) att ett ombud som överklagar en fällande brottmålsdom för den tilltalades räkning alltid ska ges mer än en möjlighet att ge in en fullmakt, om omständigheterna talar för att ombudet har i uppdrag att överklaga.