En advokat som var offentligt biträde i ett ärende om förvar hade rätt till ersättning för tidsspillan och utlägg som avsåg biträdets inställelse på förvaret, trots att polisen hade kallat henne att närvara per telefon med uppgift om att ersättning inte skulle ges för resa eller tidsspillan. Det finner Migrationsöverdomstolen i en dom.
Polismyndigheten förordnade advokaten som offentligt biträde i ärendet som gällde förvar. Polisen kallade henne att närvara per telefon vid den första prövningen av förvarsbeslutet och angav att hon inte skulle få ersättning för kostnader för resa till förhandlingen eller för tidsspillan. Advokaten meddelade att hon inte ansåg att det var lämpligt att huvudmannen skulle vara ensam vid förhandlingen, utan att hon avsåg att vara närvarande tillsammans med honom. Vid förhandlingen fanns polisens personal i polisens lokaler medan advokaten och huvudmannen var närvarande via telefon från förvaret.
Advokaten begärde ersättning för tidsspillan och utlägg för inställelsen på förvaret. Polismyndigheten beslöt att inte bevilja ersättningen med hänvisning till att hon hade kallats att närvara via telefon. Polismyndigheten angav att ärendet var okomplicerat, att förhandlingen varade i 15 minuter och att det inte hade kommit fram något som motiverade biträdets personliga inställelse på förvaret.
Advokaten överklagade till Migrationsdomstolen i Luleå, som avslog överklagandet.
Då överklagade advokaten till Migrationsöverdomstolen. Hon anförde att inställelsen på förvaret var nödvändig, eftersom det fanns speciella omständigheter som gjorde att hon inte kunde ta till vara huvudmannens intressen per telefon. Hon argumenterade också att det inte är en rättssäker ordning att polisen tillåts avgöra om biträdets inställelse ska ske via telefon eller tillsammans med huvudmannen när det gäller ärenden om frihetsberövande och jämförde med häktningsförhandlingar, där försvararen i princip alltid tillåts att närvara tillsammans med huvudmannen. Hon menade att en förvarsplacering kan sägas vara än mer ingripande än att bli häktad, eftersom den frihetsberövade inte är misstänkt för brott. Därför vore det än viktigare att huvudmannen får sitta tillsammans med sitt ombud vid en förvarsförhandling.
Justitiekanslern (JK) yttrade sig i målet och framförde att det finns möjlighet för en förvaltningsmyndighet föreskriva ett visst sätt för inställelse. Men inställelse på plats är huvudregel vid förhandling i domstol; det framstår inte som riktigt att ställa upp krav på något konkret som tyder på att klientens intresse inte kan tillvaratas genom telefonnärvaro vid domstolsförhandling. Vid beslut om förvar gäller ett särskilt krav på muntlig förhandling, till skillnad från andra beslut av förvaltningsmyndigheter. Förvar innebär ett väsentligt ingrepp i den personliga friheten. Det innebär att stränga krav bör ställas på att iaktta bestämmelserna till skydd för den enskilde. Förhandling vid en förvaltningsmyndighet i förvarsärenden är närmast att likställa med förhandling i domstol, enligt JK. Därmed borde det krävas att det finns skäl för deltagande på annat sätt än på plats, för att någon ska kallas på det sättet. Om det inte fanns förutsättningar för att kalla advokaten att närvara per telefon, borde hon tillerkännas ersättning för inställelsen, skrev JK i sitt yttrande.
Advokatsamfundet gavs också tillfälle att yttra sig i målet. Advokatsamfundet framförde att det är en mycket ingripande åtgärd att bli tagen i förvar. Därför är det av största vikt att den som är tagen i förvar kan känna förtroende för sitt offentliga biträde. När klienten inte kan kommunicera på sitt eget språk eller är utsatt för stor psykisk påfrestning, kan advokaten personliga närvaro vara viktig av rättssäkerhetsskäl. Advokaten är bäst lämpad att avgöra hur klientens intressen tas till vara på lämpligast sätt. Därför är det befogat att advokatens uppfattning om vilka åtgärder uppdraget kräver tjänar som utgångspunkt. Typiskt sett måste ett offentligt biträdes personliga närvaro vid en förhandling om fortsatt frihetsberövande vara en åtgärd som betraktas som rimlig. Därför kan knappast någon större förklaringsbörda läggas på advokaten när det gäller frågan varför uppdraget ska anses ha krävt den åtgärden. En advokat kan aldrig åläggas att medverka till att klientens möjlighet att få en rättvis prövning försvagas på grund av att en myndighet ser praktiska skäl till att hantera en förhandling om förvar på distans. Advokatens inställelse vid förvarsförhandlingen var uppenbart en sådan åtgärd som uppdraget krävde, och den ersättning hon begärde framstår som skälig, skrev Advokatsamfundet.
Migrationsöverdomstolen finner i sin dom att kostnaderna för advokatens inställelse var relativt begränsade och att betydelsen av det offentliga biträdets närvaro tillsammans med huvudmannen uppväger kostnaderna med hänsyn till det väsentliga ingrepp i hans personliga frihet som förvarsbeslutet innebär. Dessutom genomfördes förhandlingen med förhandlingen med tolk. Eftersom Polismyndighetens personal befann sig på en plats och den förvarstagne på en annan, var det också lämpligt att advokaten närvarade på en av de platserna. Därför avser den begärda ersättningen kostnader som uppdraget har krävt, och kostnaderna är rimliga. Migrationsöverdomstolen biföll advokatens överklagande och tillerkände henne den ersättning hon hade begärt.