Tingsrätten borde ha prövat ersättningsyrkandena från två jurister som orsakats kostnader när motparten krävde att de båda skulle åläggas solidariskt betalningsansvar med sin huvudman. Det fastslog Högsta domstolen i ett beslut den 6 april. HD ändrar därmed ett beslut från Hovrätten för nedre Norrland, och undanröjer tingsrättens beslut att avvisa ombudens krav.
Beslutet gäller två ombud som företrädde ett företag i en tvist. När huvudmannen gick i konkurs yrkade motparten på att ombuden skulle svara solidariskt med huvudmannen enligt 18:7 RB och därför stå för motpartens rättegångskostnader.
Enligt tingsrätten fanns inga förutsättningar att ålägga ett företag som satts i konkurs betalningsansvar för motpartens rättegångskostnader. Trots detta ålade tingsrätten ombuden att yttra sig i frågan.
Ombuden framförde då att motpartens krav, i kombination med tingsrättens begäran om yttrande, innebar arbete för dem. Då kraven på solidariskt betalningsansvar avvisades av tingsrätten menar de att motparten bör stå för deras rättegångskostnader.
Såväl tingsrätten som hovrätten fann dock att rättegångsombud inte kan anses ha en självständig rätt till ersättning för rättegångskostnad enligt 18 kap. RB, och att ombuden inte hade ställning som part.
Högsta domstolen anser tvärt emot underinstanserna att kravet på solidarisk betalningsskyldighet gett ombuden ett eget intresse i frågan. Enligt HD ska därmed rättegångsbalkens regler tillämpas analogt, vilket ger en möjlighet för ombuden att få ersättning för kostnaderna, så länge dessa är skäliga. Högsta domstolen återförvisar därför frågan om ersättning till tingsrätten.
Två justitieråd var skiljaktiga och ansåg att överklagandet skulle avslås.