Dygnet-runt-öppna jourdomstolar bör inte införas. De skulle innebära stora kostnader och stora praktiska svårigheter, men begränsad nytta. Det kommer regeringens utredare, f.d. lagmannen Stefan Strömberg, fram till i sin utredning Snabbare lagföring.
Strömberg har haft i uppdrag att föreslå åtgärder som leder till snabbare lagföring av brott med bibehållen rättssäkerhet och kvalitet, med särskilt fokus på unga som begår brott och personer som återkommande begår nya brott. I uppdraget har bland annat ingått att överväga snabbförfaranden för brottsutredning och domstolsprövning, att föreslå hur jourdomstolar kan utformas och att överväga om jourdomstolar bör införas.
Utredaren kommer fram till att dygnet-runt-öppna jourdomstolar visserligen skulle skapa praktiska förutsättningar för omedelbar lagföring, men att antalet mål som skulle kunna avgöras omedelbart är begränsat. Det beror bland annat på att förhör behöver hållas och analyser utföras även vid enkla brott, och det tar tid. Den som är misstänkt för brott har också grundläggande rättigheter till skäligt rådrum och att förbereda sitt försvar. Därför är omedelbar lagföring bara möjlig i enkla mål som kan slutföras direkt på brottsplatsen, och där den misstänkte har avstått från rätten till skäligt rådrum och till att förbereda sitt försvar.
Stefan Strömberg menar att syftet med jourdomstolarna, det vill säga att uppnå en snabbare lagföring, kan uppnås på effektivare sätt, till exempel genom att införa snabbförfaranden. I utredningen föreslår han att den försöksverksamhet med snabbförfarande i brottmål för vuxna lagöverträdare i vanliga mängdbrott som inleddes i januari i år ska utvidgas och förlängas till 2021.
Utredaren föreslår också att ett en tvåårig försöksverksamhet med ett snabbförfarande för unga lagöverträdare, i syfte att åstadkomma en snabbare lagföring för personer under 18 år, inleds i januari 2019. Snabbförfarandet bygger på ökad samverkan mellan polisen och socialtjänsten i inledningen av brottsutredningen, omedelbara utredningsåtgärder i samband med ett ingripande och ett tidigt första förhör efter ingripandet.
Dessutom föreslår Strömberg att en ny häktningsbestämmelse införs, som möjliggör häktning oavsett brottets straffskala. Bestämmelsen ska gälla om det finns risk för att den misstänkte fortsätter sin brottsliga verksamhet och påföljden inte endast kan antas leda till böter. Det innebär att en person som återfaller i mindre allvarlig brottslighet kan häktas i avvaktan på lagföring. Lagföringen kan då ske snabbt, i regel inom några dagar upp till någon vecka från brottet. Häktningsbestämmelsen träffar främst dem som återfaller i olovlig körning, grovt brott. I extrema återfallssituationer väntas också enstaka fall av ringa stöld, rattfylleri och ringa narkotikabrott kunna leda till häktning.
Ytterligare ett förslag innebär att åtal i vissa fall ska få beslutas utan att den misstänkte och försvararen dessförinnan har fått möjlighet att ta del av förundersökningsmaterialet eller har fått möjlighet att begära komplettering av förundersökningen (slutunderrättelse). Enligt utredarens mening har förslaget endast marginell påverkan på den misstänktes rättssäkerhet. De brott som omfattas av bestämmelsen är bland annat ringa stöld, olovlig körning, rattfylleri, ringa narkotikabrott och brott mot knivlagen.
Utredaren konstaterar också att det av rättssäkerhetsskäl är angeläget att en misstänkt som har rätt till offentlig försvarare snabbt får tillgång till en försvarare också under kväller, nätter och helger. Det är särskilt angeläget att frågan om offentlig försvarare inte onödigt försenar brottsutredningen, för att mindre allvarlig brottslighet ska kunna utredas snabbt, skriver utredaren, och menar att det bör övervägas om det går att finna mer effektiva sätt att snabbt ordna en försvarare och förhindra att utredningen fördröjs.