Högsta domstolen har beviljat prövningstillstånd i ett mål om vapenbrott. I målet ska HD också pröva om regeringen har åsidosatt beredningskravet i regeringsformen 7 kap. 2 § när de nya bestämmelserna om skärpta straff för vapenbrott i vapenlagen 9 kap. 1 och 1 a §§ kom till.
Ändringarna av vapenlagen, som trädde i kraft den 1 januari 2018, innebar att straffskalan för grovt vapenbrott justerades upp och att minimistraffet för synnerligen grovt vapenbrott höjdes liksom straffmaximum för vapenbrott av normalgraden.
Lagrådet var mycket kritiskt i sitt yttrande över regeringens lagrådsremiss. Lagrådet ansåg att kravet i regeringsformen 7 kap. 2 § på beredning av regeringsärenden inte var uppfyllt. På grund av det kunde regeringens lagrådsremiss inte ligga till grund för lagstiftning, skrev Lagrådet.
Lagrådet konstaterade att förslagen i den promemoria som skickades på remiss var långt ifrån okomplicerade, men att remissinstanserna fick mindre än en månad på sig att yttra sig och att remisstiden inföll då myndigheternas och organisationernas arbetsbelastning är särskilt hög på grund av sommarsemestrar. Lagrådet var också kritiskt till att innebörden och konsekvenserna av förslaget inte redovisades tillräckligt i promemorian. Enligt Lagrådets mening krävs det alldeles särskilda skäl för att godta en avvikelse från det gängse beredningskravet genom en så kort remisstid – men några sådana skäl anfördes inte. Därmed, konstaterade Lagrådet, var beredningen inte godtagbar.
Men regeringen gick ändå vidare med lagförslagen i en proposition (prop. 2017/18:26), som antogs av riksdagen i november 2017.
När Högsta domstolen nu beviljar prövningstillstånd i ett mål om vapenbrott hänvisar HD till bestämmelsen i regeringsformen 11 kap. 14 §, som föreskriver att en föreskrift inte får tillämpas, om en domstol finner att stadgad ordning har åsidosatts i något väsentligt hänseende vid föreskriftens tillkomst.
(Högsta domstolens mål B 2646-18)