Att ett asylbiträde har kunskaper i ett språk medför inte att biträdet ska nekas ersättning för utlägg för tolk i det aktuella språket. Det slår Migrationsöverdomstolen fast i ett avgörande.
En advokat förordnades som offentligt biträde åt en arabisktalande asylsökande. Under handläggningen av ärendet satte hon en kollega i sitt ställe, som använde tolk för att kommunicera med den asylsökande. Advokaten begärde ersättning för tolkkostnader hos migrationsdomstolen.
Migrationsdomstolen avslog begäran om ersättning med hänvisning till att advokaten anger att hon talar arabiska både på advokatbyråns egen webbplats och i Advokatsamfundets matrikel. Enligt domstolen var utläggen för tolkkostnader inte nödvändiga för att genomföra uppdraget.
Advokaten överklagade migrationsdomstolens dom och anförde att hon talar arabiska med en dialekt som skiljer sig väsentligt från klientens, att hon använder sina arabiska språkkunskaper i vanliga kontakter med arabisktalande klienter, men inte kan förväntas göra det i strikt juridiska sammanhang.
Migrationsöverdomstolen gav Advokatsamfundet tillfälle att yttra sig i målet. Advokatsamfundet konstaterade att advokaten hade uppgivit att hennes arabiska dialekt skilde sig väsentligt från klientens, att hon inte behärskar juridiska termer på arabiska och inte kunde förväntas förmedla nödvändig information till klienten. Enligt Advokatsamfundet var det uppenbart under de förutsättningarna att det var nödvändigt att anlita tolk för att fullgöra uppdraget. Advokatsamfundet framhöll också i sitt yttrande att en advokat som underlåter att anlita tolk för översättning riskerar att bryta mot god advokatsed, eftersom advokatens förmåga att tillvarata klientens intressen och bevaka klientens rätt minskar påtagligt om advokaten och klienten inte kan kommunicera obehindrat.
Även Justitiekanslern yttrade sig i målet och menade att det förhållandet att en advokat talar ett visst språk inte kan medföra att ett biträdesuppdrag aldrig skulle kunna kräva att advokaten anlitar en tolk i det aktuella språket. Enligt JK bör det kunna godtas att tolk krävs bland annat om advokaten inte anser sig förstå klientens dialekt tillräckligt väl, eller om advokaten inte anser sig ha tillräckliga kunskaper i facktermer inom något område som behöver beröras under mötet med klienten, till exempel när det gäller juridiska termer.
Migrationsöverdomstolen biföll advokatens överklagande och beviljade ersättningen för tolkutlägg. Migrationsöverdomstolen ansåg att advokaten hade behövt anlita tolk för att tillvarata sin klients intressen och utföra biträdesuppdraget, med hänsyn till hon talar en arabisk dialekt som skiljer sig väsentligt från klientens dialekt och att hennes kunskaper i arabiska inte är tillräckliga för att användas i strikt juridiska sammanhang. Att advokaten satte en kollega som inte talar arabiska i sitt ställe medförde inte heller någon beaktansvärd ökning av kostnaderna.
MIG 2020:12 (Migrationsöverdomstolens dom den 17 juni 2020 i mål nr UM18777-19)