Kammarrätten i Sundsvall beviljar inte ersättning för tidsspillan och utlägg för ett offentligt biträde som åkte tåg från Linköping till en förhandling i Luleå. Om biträdet hade rest med flyg hade reskostnaden kunnat halveras, menar kammarrätten.
En advokat i Linköping var offentligt biträde i ett LVU-mål.
Han åkte tåg till den muntliga förhandlingen i målet som hölls i Förvaltningsrätten i Luleå, och yrkade ersättning för tidsspillan och utlägg.
Förvaltningsrätten fann att det visserligen fanns särskilda skäl enligt rättshjälpslagen 27 § 2 st. att ersätta merkostnaderna på grund av att biträdet hade sin verksamhet långt från orten där målet hanterades – men bedömde att den begärda ersättningen inte var skälig.
Kammarrätten konstaterar att det åligger biträdet att begränsa sina kostnader. Det innebär som regel att biträdet bör välja det färdsätt som är minst kostsamt för staten. ”Om biträdet inför en förhandling i domstolen avser att begära ersättning för tidsspillan i anledning av planerad restid måste biträdet alltså överväga vilka och för staten mindre kostsamma alternativ som står till buds”, skriver kammarrätten i sin dom. Domstolen konstaterar också att biträdet är skyldigt att planera sin tid så att väntetid kan nyttjas som arbetstid.
Enligt kammarrätten hade reskostnaden kunnat halveras om biträdet hade åkt flyg i stället för tåg. Rätten finner att det framgår att förhandlingsdagen planerades i samråd med biträdet. Kammarrätten noterar också att biträdet varken har gjort gällande att han inte har kunnat utföra något produktivt arbete under resorna eller har redogjort för hur tidsspillan fördelades under arbetsdagarna.
Sammanfattningsvis finner kammarrätten att det inte är skäligt att bifalla den begärda ersättningen.
Kammarrättens i Sundsvall dom den 14 november 2016 (mål 2354-16)