Svea hovrätt har tagit fram en rapport om hovrättens förlikningsverksamhet i dispositiva tvistemål.
I rapporten utvärderas verksamheten, som har pågått sedan bestämmelsen i rättegångsbalken 50:11 om förlikningsarbete i hovrätten infördes år 2011. Rapporten visar att andelen stadfästa förlikningar av alla domar i dispositiva tvistemål är i genomsnitt 14 procent; men ett mörkertal finns, eftersom många förlikningar döljs bakom avskrivningsbeslut m.m.
Rapporten redovisar också resultaten av en enkät om förlikningsverksamheten till 252 advokater i hovrättens domkrets. Av de tillfrågade advokaterna anser 90 procent att hovrätten som regel bör ta upp frågan om förlikning självmant.
Den arbetsgrupp som har sammanställt rapporten föreslår bland annat att parterna oftare bör tillfrågas om de är intresserade av att hovrätten håller ett särskilt förlikningssammanträde, och att hovrätten bör överväga möjligheten att inrätta särskilda förlikningsresurser för att hantera omfattande eller komplexa mål.